Biografmaskinisten Peter Olofsson laddar digitalprojektorn med dansfilmen Pina på biograf Grand. Bredvid den nya projektorn står fortfarande den mindre trotjänaren – en analog filmprojektor som driver fram den betydligt bullrigare 35-millimetersrullen laddad med långfilmen Shame.
Foto: Lars Pehrson
iograf Grand på Sveavägen är legendarisk luft för Stockholms filmbesökare. I höstas investerade ägaren Svenska bio (som tog över efter Astoria cinemas konkurs) i en digitalprojektor, som än så länge används till en enda film på repertoaren: Wim Wenders dansfilm Pina.
– Det gamla biografmaskinistjobbet kommer att försvinna. Nu matar man in en hårddisk. Det är ungefär som att spela en dvd hemma, säger Peter Olofsson som har jobbat på bio sedan 1977.
Situationen på Grand kommer mycket snart att se annorlunda ut. Det är systemskifte i filmfabriken som satsar på den av Hollywoodstudiorna skapade så kallade 2K-standarden, vilket motsvaras av 2 000 pixlar på bredden på filmduken.
I dagarna fördelar Filminstitutet de första stödpengarna till biografer som väljer att satsa på digital utrustning. 60 miljoner kronor delas ut under en fyraårsperiod.
Sverige har 829 aktiva salonger fördelade på 481 biografer. Runt 400 salonger ligger i stora och medelstora städer. De stora biografkedjorna, som SF och Svenska bio, har ett avtal med filmdistributörerna som är med och finansierar deras digitalisering – medan de resterande 400 salongerna är med och fajtas om stödet.
– 60 miljoner räcker till ungefär 200 salonger. En del kommer alltså inte att kunna få stöd. Så visst kommer vi att se en viss utslagning, framför allt bland riktigt små biografer på mindre orter, tror Ramon Reissmüller, handläggare på Filminstitutet.
En digital utrustning kostar enligt SFI runt 600 000 kronor. Och övergången kommer att ske redan under 2012, tror Ramon Reissmüller:
– SF och Svenska bio har satt rejäl fart på digitaliseringen. Sannolikt kommer de framåt september ha digitaliserat de flesta av sina salonger. Då kommer det antagligen enbart att distribueras digitala filmer. Biografer som ännu inte är digitala får ingen film.
SF bio äger 237 salonger, varav 73 är digitaliserade. Under nästa år rullar de ut en bombmatta av digitala projektorer till samtliga salonger.
– Det är det största investeringsprojekt som SF bio någonsin har genomfört, säger Lennart Gabrielsson, projektledare för SF Bios digitala övergång.
De räknar lite annorlunda än SFI och talar om en kostnad på en miljon per salong.
Lennart Gabrielsson är beredd på barnsjukdomar:
– Det här är avancerade it-utrustningar som pratar med varandra. Det kan hända allt från att lampor exploderar till att kretskort dör. Det finns mer som kan gå sönder i den här utrustningen än i en 35-millimetersprojektor.
Kollegan Thomas Runfors, informationschef på SF bio, tror att digitaliseringen gör att avståndet mellan stad och landsbygd krymper. Storsäljande filmer går ut samtidigt i fler kopior.
– Förlorare är den smala filmen, som inte riktigt får plats ute i landet. Även om små biografägare får bidrag har de en investeringskostnad. Då behövs filmer som drar publik, och därför satsar man på breda publikfilmer och kanske inte på smal svensk långfilm. Då kan man tala om digital enfald i stället för digital mångfald, säger Thomas Runfors.
I andra ringhörnan står Folkets hus och parker med sina 220 biografer och 4 procent av de svenska biobesöken. Med sina tidiga satsningar på digitala livesändningar via satellit fick David tidigt in några rejäla högerkrokar på Goliat.
– Vi jobbar stenhårt för att våra biografer inte ska hamna på efterkälken. Det handlar om att hitta pengar, finansiering och utrustning som är billig, säger Rickard Gramfors som ansvarar för Folkets hus och parkers digitala biosatsning.
I dag är ett 70-tal av deras biografer digitaliserade. Rickard Gramfors ser att det statliga stödet slussas ut snabbare:
– Regeringen borde betala ut detta i år och 2012. Det går inte att vänta i tre år och låta en biograf ligga i malpåse.
Ser ni digitalisering som något bra eller ett nödvändigt ont?
– Innan vi startade vårt digitalbioprojekt 2002 fick biografer på mindre orter vänta i upp till sex veckor på en film eftersom 35-millimeterskopiorna låg låsta i storstäderna. För oss är det här en enorm fördel. Vi ser även digitalisering som ett tillgänglighets– och demokratiprojekt. Sedan är det klart att de allra minsta föreningarna kommer att få svårt att hitta finansiering, medger Rickard Gramfors.
