Kolumn
De så kallade könsrollerna, det vill säga kulturellt betingade förväntningar på en individ baserade på kön, fungerar som en slags uniform som trycker ner barnets personlighet. Till exempel är det i Sverige vanligt att föräldrar ger mekaniska leksaker till pojkar och dockor bara till flickor. /.../ Kvinnor och män dirigeras tidigt i livet mot olika intressesfärer, olika världar.
Året är 1970. Olof Palme talar på Women´s National Democratic Club i Washington D.C.. Han har precis blivit statsminister och har skrivit ett manifest över en av sina hjärtefrågor, den svenska familje-och jämställdhetspolitiken. Talet har rubriken Mannens frigörelse och finns att läsa i nyutgivna antologin Könspolitiska nyckeltexter. Snart ska särskattning av gifta par införas för att uppmuntra kvinnor att ta större plats på arbetsmarknaden. Skilsmässolagen liberaliseras så att det blir lättare att skilja sig. Föräldraledigheten där båda föräldrarna har rätt att vara lediga med barnen införas. Och en ny abortlag stiftas där kvinnan själv får bestämma till och med 18:e graviditetsveckan.
Det är skolans ansvar att göra barnen medvetna, menar Palme som är full av tillförsikt trots att han inser att krafterna i samhället som vill hålla fast vid de gamla könsrollerna, och behandla pojkar och flickor olika, är starka.
42 år senare väcker användandet av det neutrala personliga pronomet hen i en barnbok och ett förslag från Miljöpartiet om att satsa pengar på att varje förskola får tillgång till genuspedagogik ett väldigt rabalder. Då sitter en författare som kallar sig feminist i ett debattprogram i tv och berättar en snyfthistoria om hur en liten flicka som inte fick några dockor virade in en leksaksbil i en filt och låtsades amma den.
Det är en märklig paradox. I en tid när i stort sett alla säger sig vara för jämställdhet fokuserar vi mer på könsskillnader än kanske någonsin tidigare. 99.8 procent av mäns och kvinnors genuppsättning är identisk. Ändå är vi så upptagna av den lilla genetiska skillnaden att Bengt af Klintberg skulle kunna ge ut en bok med alla de vandringssägner som berättas om våra barns ageranden. Varför inte under namnet Den diande leksaksbilen?
Vi vet egentligen väldigt lite om skillnaderna i barns hjärnor. De flesta undersökningar baseras på vuxna kvinnor och män. De visar små skillnader. På gruppnivå. Resultaten kan inte användas för att förutsäga något om en individ. Många kvinnor är bättre än genomsnittsmannen på matte och massor av män utskåpar genomsnittskvinnan på att prata, läsa och tolka känslor.
Vad man däremot vet är att våra hjärnor är under ständig utveckling. Att de delar av hjärnan som vi stimulerar fortsätter att utvecklas. Det innebär att vuxna hjärnor kan visa könsskillnader som inte är medfödda. Att vi genom att behandla flickor och pojkar olika kanske skapar skillnader i deras hjärnor som inte fanns från början.
Vi jobbar mot påtryckningar från tusentals års gamla traditioner. Det kräver daglig envishet, tuffhet, tålamod..., sa Palme i sitt tal 1970. 42 år senare går kampen vidare för varje människas rätt att bli sedd för den unika person man är. Oavsett kön.
