Helikoptrar och japanska försvarets flygplan rör sig över den drabbade staden Sendai och det skakar också fortfarande regelbundet. Det berättar David Ternert som studerar i staden och som har flytt till en skola som fungerar som ett tillfälligt läger.

David Ternert är en av sex svenskar som har evakuerats till skolan. Han berättar att vägar har gått sönder och att det därför är militära fordon som rör sig i staden.

– Det brinner på olika platser men det är kolsvart så det är svårt att förflytta sig, säger han.

Han berättar att han också har hört att hus har rasat i västra Sendai.

– Vi sitter i en gympasal nära där vi bor i Sendai shi, Aoba ku. Det är rätt kallt, berättar han.

David Ternert från Södertälje studerar japanska på universitetet i Sendai. Där bor han i ett studenthus med andra utbytesstudenter. Han berättar att de inte får gå tillbaka till sina studenthem, och att han heller inte vet hur det ska bli framöver.

Han säger också att det inte finns någon el i Sendai och att det enda som fungerar är att skicka mejl via mobiltelefonerna.

I Sverige studerar David Ternert på Stockholms universitet. Också KTH har studenter i Japan, även på Tohoku-universitetet i Sendai. Pressekreterare Peter Larsson säger att de har 18 studenter på olika universitet i Japan, och att de saknar information om sju studenter i nuläget.

– Vi har haft någon form av kontakt med de olika universiteten, men kan inte säga om vi i alla lägen har kommit fram. Vi har också pratat med Svenska ambassaden i Tokyo, säger han.

KTH har en student på plats i Sendai, som enligt uppgifter till SvD ska vara oskadad.

– De 11 studenter vi har hört något ifrån är okej, några befann sig också i Sverige. Fem av de saknade ska befinna sig i Tokyo, en i södra Japan och en i Osaka, berättar han.

Åke Rosenqvist bor i centrala Tokyo cirka 30 mil från jordbävningens epicentrum. Han bor på den 17:e våningen i ett 58-våningshus och han var hemma när skalvet inträffade strax före 15 lokal tid. Han rapporterar att efterskalven fortsätter att komma.

I Åke Rosenqvists lägenhet fanns under det stora skalvet också hans fru Hazuki och deras dotter Mikaela, 4 månader.

– Det var otrevligt naturligtvis, men ingen panik. Skalvet kändes oerhört starkt. Min fru satt och höll hårt om vår dotter.

Åke Rosenqvist berättar att hans byggnad är en del i en tvillingbyggnad. Mittemellan finns en park med plexiglastak, och också lite gamla byggnader bredvid.

– Jag gick ut på balkongen och tittade. Det var ett väldigt oväsen. Vi såg vågor i den stilla kanalen nedanför. Taket skakade, och i en äldre 20-våningsbyggnad ramlade en del av fasaden av, säger Åke Rosenqvist.

Han berättar att hans byggnad är nybyggd och därför är designad att tåla jordbävningar.

– Tvärs över viken däremot såg vi direkt svart rök över husen. Det brann kraftigt i två timmar. En brand var på ett oljeraffinaderi, men det brinner inte fortfarande.

Åke Rosenqvist har bott i Japan under 12 år och har upplevt flera jordbävningar, också det stora 1995 i Kobe. Men det var annorlunda den här gången.

– Det var ett väldigt långt skalv. Det höll på i tio minuter, och det är helt otroligt. Sedan kom också många kraftiga efterskalv, som upplevdes som vanliga skalv. De höll i sig i tre timmar, kanske med en halvtimmes mellanrum. De har just slutat, berättar han.

Hissarna i huset fungerar fortfarande inte och telefonnätet är utslaget eller överbelastat. Han berättar också att tunnelbanan står stilla.

– Det är många som sitter fast där, säkerhetssystemen gör att infrastrukturen slås ut.

Han berättar att han fortfarande känner sig yr.

– Det känns som att jag är på en finlandsfärja, det guppar lite. Jag vet inte om jag är yr eller om det verkligen gungar fortfarande.

Åke Rosenqvist jobbar för den japanska rymdstyrelsen JAXA och berättar att en gammal arbetskollega finns på universitetet i den värst drabbade staden Sendai.

– Jag mejlade honom men har inte fått tillbaka något svar. Jag vet inte hur det är med honom. Vi har heller inte fått tag min svärmor. Hon bor en timme norrut, säger han.

Martin Jormedal från Linköping befann sig på sin arbetsplats på 32:a våningen i Nagoya, när skalvet inträffade ca 14.30 lokal tid. Nagoya ligger ca 70 mil från jordbävningens epicentrum. Ändå svajade byggnaden i tio minuter.

– Det var det värsta jag har varit med om och är i smått chocktillstånd. Jag har hört att det är det kraftigaste som drabbat Japan. Det höll i sig i tio minuter och det svajade ordentligt i byggnaden. Många blev dåliga, säger Martin Jormedal.

Han berättar att det bara var att vänta ut att jordbävningen skulle bedarra, och att det kom efterskalv under någon minut.

– Vi satt och hoppades på det bästa. Det är ju tur att det är ett nybyggt hus som är jordbävningssäkrat. Det är relativt lugnt här, inte så stor materiell skada, men det brinner en del uppe i Tokyo. Där har det också skett efterskalv under en timme efter huvudskalvet.

Telefonsystemet är helt överbelastat. Och ett mejl Martin Jormedal skickade till Tokyo tog två timmar att komma fram, berättar han.

– Alla försöker nå sina vänner och sin familj. Men informationen går fram i alla fall här. Alla har tv i mobiltelefoner och det går live över internet, säger han.

Martin Jormedal berättar att det finns ett tiotal studenter från Linköping universitet på olika platser i Japan, också i landets norra region, där Sendai ligger.

– Det kan finnas folk i Sendai, men jag har inte hört något om det. Enligt ambassaden finns inte så många svenskar där, men det är frivilligt att registrera sig, så det kan finnas fler svenskar än vad ambassaden vet.

Martin Jormedal känner inte några svenskar i det värst drabbade området. Han säger att den norra delen av ön och östra kusten på huvudön är drabbat, ett område så vidsträckt som mellan Umeå och Stockholm.

– Jag vet med största sannolikhet att det finns svenskar där. Jag har fått kontakt med mina svenska vänner här, och de är okej, lite skakade bara, berättar han.

Även i Osaka, långt från epicentrum, märktes skalvet av. ”Det äckliga var att det höll på så länge”, säger svenska Marcus Richert.

Svenska Marcus Richert kände av skalvet trots att han befinner sig Osaka som ligger runt 1000 kilometer från epicentrum.

– Det skakade i typ fem minuter, ganska subtilt först men lite värre mot slutet. Det äckliga var att det höll på så länge, typ fem min, säger han till SvD.se.

Marcus Richert bor tillsammans med sin flickvän i Osaka sedan en längre tid tillbaka och jobbar med speldesign.

Hans flickvän jobbar på 14:e våningen i ett höghus inne i Osaka.

– Hon kunde inte stå upp, säger Marcus Richert.

När skalvet kom satt han hemma framför datorn.

– Läskigt, de visar bilder på tv:n från tsunamin som slår in överallt längs kusten nu, säger han.

Aldo Sartori från Stockholm som studerar japanska i Tokyo befann sig i klassrummet vid tiden för skalvet.

– Vissa slogs av panik, men de flesta försökte lätta på stämningen genom att skämta till det. Det fanns inte mycket mer att göra egentligen när man satt där under skrivborden och byggnaden skakade, säger han.

Tillsammans med ett 50-tal andra tvingades han söka skydd i en skola. Det är svårt att få tag på information då en stor del av infrastrukturen har slutat fungera. Även gastillförseln i hemmen har stängts av och priserna på färdiglagad mat har höjts med en liten summa, berättar han.

– Just nu har vi ingen information om hur länge vi behöver vara här, förutom att det troligtvis blir över natten. Om tågen börjar gå på lördagen vet vi inte.