89-åriga Anna Karlström har bott i sin lilla etta på Tunets servicehus sedan 2003. Barnen tyckte att hon klarade sig ensam, men själv ville hon flytta till något tryggare. Här har hon trivts med vårdpersonal på plats och sociala aktiviteter. Men i höstas kom en ovälkommen förändring, då servicehuset förvandlades till trygghetsboende. I och med den stängdes badet och handarbetsgruppen, där Anna Karlström under åren virkat otaliga filtar till Röda korset, försvann.

–Det var så dumt så, att de tog bort den, suckar Anna Karlström, som nu i stället virkar för sig själv och ger till barnbarnen.

Men mest av allt saknar hon de sjuksköterskor som tidigare fanns på Tunet och som gav henne fri tillsyn dagligen.

–De kände mig så väl och visste precis om medicinen tog slut.

Med det nya boendet måste hon i stället köa tillsammans med andra på vårdcentralen och betala för det som tidigare var gratis. Därtill kommer nya kostnader för larm och den trygghetsvärd som nu finns för att skapa trivsel på Tunet. Numera löser hon terminskort för den gymnastik som tidigare ingick i konceptet. I övergångsskedet är hyran oförändrad för de pensionärer som tidigare bodde i servicehuset, medan hyreshöjningen får genomslag för nyinflyttade. Anna Karlström har ändå merkostnader på 4356 kronor om året för sitt boende. Förändringarna har fått sonen Bertil Karlström att ilskna till.

–Man kallar det trygghetsboende, som om det inte var tryggt innan. Om det handlar om att spara pengar tycker jag att man ska säga det rakt ut, så kan vi ta upp en diskussion. Varför ska man spara på de äldre, som inte kan protestera? säger Bertil Karlström.

Pia Bäck, äldreomsorgschef vid Bromma stadsdelsförvaltning, säger att hon hittills tycker att övergången varit smidig, trots att oron inför förändringen var stor.

–Det har varit väldigt gott att ha helheten på servicehuset, och det är ju en försämring för dem som bor där. Det blir annorlunda och det har jag respekt för att man reagerar på, säger Pia Bäck.

Servicehusens vara eller inte vara är en långdragen politisk träta i Stockholms stad. Inför valet 2006 gick den borgerliga alliansen till val på att servicehusen skulle få vara kvar. Men löften frångicks i och med budgeten 2009 då en avveckling av servicehusen och en omvandling till trygghetsboende påbörjades.

De nya kostnaderna som läggs på de äldre i och med att omvandlingen kommit i gång och det börjat klarna kring hyresnivåerna, har väckt nytt liv i oppositionen.

–Jag ser samma mekanismer här som överallt på bostadsmarknaden, att det blir marknadsmässigt och väldigt dyrt. Kvinnor som jobbat i offentlig sektor kommer ju inte att kunna bo där, säger Ann-Margarethe Livh, gruppledare för Vänsterpartiet, som tycker att kommunen bör skapa ett system för att subventionera hyrorna.

–Det är djupt orättvist om staden bygger boenden som inte blir tillgängliga för alla. För de som har pengar finns ju redan privata alternativ.

Äldreomsorgsborgarrådet Joakim Larsson (M) medger att den situationen kan uppstå att personer med låga pensioner inte har råd med det nya boendet.

–De får då ta ställning till om det är värt det, eller titta på boenden där hyresnivån är lägre, säger Joakim Larsson, som samtidigt inte är främmande för att diskutera.

–Vi vet inte hur det här kommer att slå. Vi måste ha en beredskap för om det blir problem.