Det är knas i betongen och Jimmie skyller på invandringen. Eller på ”kulturella skillnader i konflikthantering” för att använda ledaren för Sverigedemokraternas egna ord i den debattartikel som publicerades på SVT Debatts hemsida den 7 september. Man kan ju tycka att en man som företräder ett parti som värnar om Sveriges nationella särart borde ha djupare kunskaper om vårt lands kulturarv.

Grekerna uppfann demokratin. Vi här uppe i norr utvecklade bärsärkargången. Eller ”going berserk” som det heter på engelska. Begreppet härstammar från den fornnordiska mytologin. Bärsärkarna klädde sig i djurhudar, rörde sig i skränande klungor och slogs i blint raseri. Det okontrollerade translika tillstånd som gjorde dem till dåtidens mest fruktade våldsverkare var enligt historiker resultatet av ett hejdlöst supande (flugsvampsteorin har förkastats eftersom giftet mest framkallar slöhet och sluddrande tal).

Det svenska konsensustänkandet, den så kallade Saltsjöbadsandan, framstår i historiens ljus mest som ett tillfälligt undantag. När något politiskt beslut går oss emot, när vi är hungriga, när vi inte har någon lokal eller bara är allmänt uttråkade. Då löper vi svenskar i regel amok. Hur festligt det kan vara att slåss med polisen är något vi lär våra barn redan på dagis. Jag är ingen juridisk expert. Men nog verkar det som om Pippi Långstrump, Sveriges kanske internationellt mest kända och uppskattade litterära figur, gör sig skyldig till åtminstone våld mot tjänsteman när hon jagar konstaplarna Kling och Klang ur Villa Villekulla?

Massvåldet har en egen plats i den dystra svenska folksjälen. Redan 1743 brakade det loss på nuvarande Gustaf Adolfs torg i Stockholm när tusentals tillresta dalkarlar slogs mot regeringens soldater med högafflar och musköter. 3000 bönder arresterades och resten flydde tillbaka in i skogen. Två århundraden senare var lantisarna tillbaka. Denna gång som supportrar åt fotbollslaget Brage IF. Året var 1937. AIK mötte nykomlingen från Borlänge och Råsunda skakades av sina första fotbollskravaller. Det är en tradition som hållit i sig sedan dess. Än idag ryker fotbollsfans ihop med polisen och varandra runt om i Sverige i stort sett varje veckoslut. Sommaren 1951 roade sig tusentals sommarlediga ungdomar i Berzeliipark. I flera veckor kastades sten och flaskor på polisen. Tumultet fick polismyndigheten att köpa in en tysk vattenkanon av märket Magirus Deutz. Den blev dock stående oanvänd i garaget såväl under Hötorgskravallerna som almstriden. Sedan ställdes den ut på museum. Som ett fornminne från några historiska svenska ungdomsuppror.

Att det brinner några bilar i förorten är i sammanhanget inte så mycket att hetsa upp sig över. Polis och socialtjänst gör sitt jobb. Sedan återgår saker och ting till det normala. Det gjorde det efter kravallerna i Kungsan 1987 och efter händelserna i Göteborg 2001 också. Men det normala är inget för Jimmie. Det normala, det är det värsta han vet. Han ljuger förstås när han säger att han vill införa lag och ordning i svenska förorter. Det är precis tvärt om. Jimmie vill att det ska spåra ur igen, igen och igen. Kaos har alltid varit livsluft för fascister. Utan kaos är de ingenting.