I dessa bistra tider skänker jag en medlidandets tanke även till det tappra gäng i Tjeckiens regering som ärvt uppgiften att leda Europa det närmaste halvåret. Redan under sin första dag i tjänst som ordförande i EU ser premiärminister Mirek Topolánek påtagligt lidande ut. Redan första dagen sliter han ut de plågsamt skämtsamma formuleringarna om att ”gas och Gaza” tagit över hans dagordning. Efter två års förberedelser vid ritbordet definierade Tjeckien sina tre europeiska prioriteringar, ett EU utan hinder, i den ekonomiska politiken, energiförsörjningen och utrikespolitiken. Allt i förhoppningen att detta halvår skulle bli en lugn period, men den obehagliga verkligheten trotsar all planering. Plötsligt är det kris i alla de prioriterade områdena och nu gäller det att improvisera från dag till dag.
–Vi hoppas vi klarar av det, säger utrikesministern Karel Schwarzenberg, en flegmatisk prins som till vardags avstår från att påminna om sin förnäma börd och väldiga förmögenhet.
När Nicolas Sarkozy ledde EU under förra halvåret hörde man inga tvivel på den egna förmågan till krishantering (i Kaukasus och på finansmarknaderna). Och det berodde inte bara på Sarkozys starka självförtroende. Den franske presidenten hade helt andra politiska förutsättningar att agera. Sarkozy åtnjöt det franska presidentämbetets alla privilegier och en trygg ställning på hemmaplan, i praktiken utan opposition. Med hjälp av en stab av mycket erfarna medarbetare kunde han utnyttja det ovanligt stora manöverutrymme som uppstod på den internationella parketten genom presidentvalet i USA.
För Mirek Topolánek svajar det rejält på alla fronter. Inrikespolitiskt leder han en center-höger-koalition utan stabilt parlamentariskt underlag. Han utsätts för ständiga politiska tjuvnyp av Tjeckiens trotsige statschef, partifränden (!) och presidenten Vaclav Klaus. Denne har med en något märklig logik meddelat att han för Tjeckiens del undertecknar Lissabon-fördraget först till hösten och först om det då godkänts i Irland. På så vis blir det irländarna som bestämmer om Tjeckien ratificerar fördraget. Det försvagar Tjeckiens ställning i EU.
Som utrikespolitisk aktör uppfattas Tjeckiens regering alltjämt som en ganska obekant storhet, men Topolánek är angelägen om att framstå som en pålitlig partner inte bara inom EU utan även i Nato och i förhållande till USA. Det tycks störa Nicolas Sarkozy som verkar vilja fortsätta med att sätta sin prägel på hur Europa agerar. När han tvingades hänga av sig hatten som EU-ordförande så hittade han omedelbart en ny hatt, ”ordförande i FN:s säkerhetsråd” och begav sig till Mellanöstern parallellt med EU:s mission. När det mandatet tar slut i februari börjar han kanske uppträda som ordförande i den ”Medelhavsunion” som han själv bildade. Den borde väl vara aktiv i Mellanöstern? Kanske ett nytt toppmöte? Det saknas inte hattar i Sarkozys garderob och det blir nog både Mirek Topolánek och Fredrik Reinfeldt varse under året.
