Vad är det som är viktigt i livet?

Trots ljumma vindar och ljusa sommarnätter finns det anledning att fundera på frågan. Tillvaron är inte alltid perfekt när de yttre förutsättningarna är som bäst. Den senaste veckan har jag följt utbudet av ideologier, åsikter och tankeutbyten i Almedalsveckan på Gotland. Jag har själv varit en del i det flöde av diskussioner, samtal och möten mellan människor som i grunden kännetecknar demokratin.

Mångfalden av organisationer, intressegrupper och företag som satsat tid och resurser för att sprida sina budskap är imponerande. Ingen kan påstå att det som sagts och förkunnats är oväsentligt – ingen kan säga annat än att orden och engagemanget syftar till att underlätta våra liv och göra samhället bättre.

Ändå är det uppenbart att bara en begränsad del av det offentliga samtalet i vårt land kretsar kring det som människor i ett djupare perspektiv upplever som betydelsefullt. Trots stor makt och omfattande resurser är det varken inom partier, intresseorganisationer eller företag som förmågan finns att tillgodose det som ger tillvaron substans och mening.

När det gäller frågor om liv och död, personliga relationer och andlighet är politiken svarslös – när det gäller hälsa, lycka och samhörighet har makten inga redskap. Kärlek, värme och omtanke går inte att åstadkomma med vallöften eller åtgärdspaket.

Nyligen läste jag om fyra mottagare av Nobels fredspris vars budskap genom åren bidragit till framtidstro och hopp runt om i världen. Martin Luther King, Aung San Suu Kyi, Jimmy Carter och Al Gore har alla hämtat inspiration från baptistkyrkan – samtliga är förknippade med politik, men har också lyft fram de värden som finns bortom maktutövning, utspel och publicitet. Att på det sättet tillföra en ickemateriell dimension till beskrivningen av tillvaron har i den svenska debatten inte varit okomplicerat. Ofta har livsåskådning och religion försummats eller bemötts med skepsis – i medierna har utrymmet för personer med kristen förankring varit begränsat.

Grundläggande värderingar om demokrati, alla människors lika värde och solidaritet med den fattiga delen av världen har i generationer predikats i kyrkor och kapell. Samtidigt har skildringarna av kristenheten och kyrkliga angelägenheter präglats av fördomar och emellanåt förakt. Mot den bakgrunden var det något ­ ovanligt som inträffade härom dagen i Almedalsveckan – utmärkelsen ”Årets varumärke” tilldelades kampanjen (g) som i Gud. I malströmmen av kända och okända budskap hittade prisjuryn ”ett gammalt varumärke som förnyats”. I motiveringen talas det om en igenkänningsfaktor som ”väcker ständig nyfikenhet och fångar nya målgrupper” – om en ”2000-årig strategi som gett utdelning”.

För tidningen Dagen och Frälsningsarmén, som ligger bakom kampanjen, är utmärkelsen ett erkännande – för dem som tycker att andlighet och gudstro saknar relevans, är den en tankeställare.

Tänk om det som är mest försummat, är det som är viktigt i livet.