– Råoljan i Mexikanska gulfen är stel och trögflytande och innehåller miljontals olika kolväten. Både lätta som tränger in och förgiftar organismer och tunga som är kladdig och fastnar, säger Jonas Fejes, marinbiolog och ansvarig för oljeskadegruppen på IVL Svenska miljöinstitutet.

Han berättar att den läckande oljan kommer upp direkt från borrhålet med ett undertryck. Det är alltså inte olja som redan är uppumpad.

– Det enda sättet att stoppa den är att sätta på en kupol, eller borra upp ett oljehål för att avleda den. Båda sätten innebär jättejobb som inte tar dagar eller veckor – utan månader.

Under tiden pumpas drygt 160 ton ut i havet om dagen. Oljan följer havsströmmarna vilket innebär att det är svårt att räkna ut var den hamnar. Sedan flyter den upp till ytan och driver med vågor och vind.

Både djur- och växtlivet hotas allvarligt av oljan.

Amerikanska myndigheter planerar nu att försöka sänka oljan med kemikalier, dispergering. De tillsätter ytspänningsnedsättande medel så att olja lättare kan brytas sönder till små droppar som blandas ut i vattenmassan och så småningom hamnar på botten – en metod som inte är tillåten i Sverige.

– Det innebär att de organismer som lever av att filtrera vatten kommer att drabbas hårt, som räkor, musslor och ostron, säger Jonas Fejes.

Sedan drabbas fisken i sin tur – bland andra den utrotningshotade blåfenade tonfisken.

– Men det stora hotet riktas mot de redan hotade bestånden av kaskelottvalar, på 300- 500 djur, och havssköldpaddor i området. Deras föda blir förstörd och de stressas av aktiviteten i området. De kommer att lägga sin energi på att ta sig från området och därmed hotas reproduktionen, säger Jonas Fejes.

Alternativet att låta oljan driva in mot land har avvisats av flera skäl.

Kusten längst hela USA och delar av Mexiko består av grunda strandängar och havsvåtmarker. Det är grunt och mycket öar – vilket innebär ett rikt fågelliv.

– Fåglarna får oljan i sin fjäderskrud och försöker få bort den med näbben. Då får de gift i mag- och tarmkanaler. Sedan försämrar oljan fjädrarnas värmeisolerande förmåga. Eftersom de redan har ett nedsatt immunförsvar dör de av lunginflammation, säger Jonas Fejes.

I området förekommer främst brun och vit pelikan, tärnor, måsar, vadare och häger.

Men med all sannolikhet är det inte fåglarnas väl och ve som ligger bakom BP:s och amerikanska myndigheters enorma satsningar på att stoppa oljan.

– BP riskerar badwill om oljan når stränderna och skadar fåglarna. Det kommer att skrivas mer i media än om oljan hamnar på havsbottnen, det ”märks” inte lika påtagligt. Dessutom hotas turismen till stränderna i både södra USA och Mexiko, säger Jonas Fejes.

Kan en liknande olycka inträffa nära Sverige?

– Nej, det finns inga oljehål där oljan sprutar fram av sig själv och inte behöver pumpas upp. Det största hotet mot Östersjön är att oljetransporterna över Östersjön har tiofaldigats på 15 år. Idag transporteras över 200 miljoner ton olja över våra vatten varje år. Det gäller att vi ser till att de som arbetar med det här har en kunskap och att tekniken ligger på en acceptabel nivå om någonting skulle inträffa, säger Jonas Fejes vid Svenska miljöinstitutet.