Karin Berggren tvekade aldrig inför att donera en njure. Som tack bär hon en specialdesignad guldnjure i ett smycke runt halsen. En gåva från maken Åke som nu levt i 13 år med hustruns njure.
Donationen skedde på Karins initiativ sedan hon sett maken Åke bli allt sjukare till följd av sin dia-betes. Julen 1995 fungerade hans njurar bara till 20 procent och det blev nödvändigt med dialys.
Karin sa tidigt att hon gärna ville bli donator men utredningen tog tid. Inte förrän i maj 1996, efter långa samtal med läkare och kurator, blev det dags.
–Om man är fullt frisk spelar det ju faktiskt ingen roll att bli av med sin ena njure. Men, de ville väl försäkra sig om att detta inte var någon impulshandling från min sida, skrattar hon.
Åkes första tanke när han vaknade upp var att gå över till Karin och se hur hon mådde. Hon låg då på en parallellavdelning, så det var inte så långt för honom att gå.
–Jag var rätt omtöcknad men jag ville se att hon andades, säger han med en kärleksfull blick på hustrun.
Karin klarade operationen väl. Det första hon bad om var en tandborste. Innan kvällen stod hon på benen igen.
Åkes nya njure började fungera och producera urin redan på operationsbordet. Sedan dess har han klarat sig nästan helt utan komp- likationer. Han har dessutom fått insulinproducerande celler inopererade vid fyra olika tillfällen. Det har gjort att han kunnat sluta helt med insulinsprutor.
–Det känns som att jag haft en väldig tur, dubbel bingo.