Kräppapper, klarlack, staplar med vattenfärg, tygstumpar och så glasspinnar förstås.

Det är kanske inte de första redskap man tänker på när man pratar om matematikundervisning. Men 3–4:an på Årstadalsskolan har precis haft matte i bildsalen. De har ett projekt där eleverna skapar en fiktiv djurpark och räknar på hur de ska driva den – och på exempelvis vad en tigertämjare kan ha för löneanspråk.

–Det är ett typexempel på hur vi arbetar här på skolan, säger Marie Wiklund, som har matte och idrott som specialområden.

Eleverna på skolan har ett hemklassrum, eller verkstad som de kallas, där de startar på morgnarna med högläsning, sång och namnupprop med sin mentor. Under dagen rör de sig mellan olika klassrum och olika lärare med skilda specialkunskaper.

Regeringens mål med den nya lärarutbildningen är att barnen ska ha en klasslärare på lågstadiet, som förr i tiden. En dum idé, tycker lärarna Marie Wiklund, Camilla Isaksson och Maria Adenskog.

–Det är ju något bra att vi har spetskompetens i olika ämnen som vi har fördjupat oss i. Istället vill man att vi ska kunna lite om allt, säger Camilla Isaksson, inriktad på svenska och SO.

–Det gynnar inte barnen om lärarna har ytlig kompetens i många ämnen, säger Marie Wiklund, svensk- och engelsklärare.

Vissa föräldrar tycker att det är jobbigt att barnen inte har en enda lärare, att det inte finns katedrar eller skolbänkar samt att barnen förflyttar sig mellan klassrum.

–Men jag tycker inte alls de är otrygga här. Barnen upplever inte våra verkstäder som stökiga och de vet att jag är deras mentor som de alltid kan vända sig till, säger Maria Adenskog.

Camilla Isaksson menar att även om skolan har en miljö där barnen kan ligga och läsa på golvet så innebär inte det att det inte finns ordning och reda:

–Det är ett tryggt och trevligt klimat här och vi har nolltolerans mot svordomar till exempel.

Maria Adenskog påpekar att eftersom alla själva har gått i skolan anser sig alla också ha rätt att tycka till om den:

–Själv skulle jag tycka att det var skrämmande om skolan sköttes på samma sätt som när jag gick där. Att gå tillbaka till stängda klassrum med en klasslärare som gör vad den vill med ”sina barn” är ingen bra idé.

Alla tre tycker att de får en bättre helhetsbild av barnen när de jobbar i ett lärarlag med dem. Det gör det lättare att ”lägga pussel” och inte missa elever som har problem. Dessutom kan man ta en diskussion om man tycker att en annan lärare gör något fel.

De tror att det är bra att lägga på en termin på utbildningen samt att satsa på svenska och matte. Men det räcker inte.

–Om kunskaperna är för ytliga riskerar man själv att bli för ytlig och bara slänga fram en lärobok utan att kunna individualisera utbildningen, säger Marie Wiklund.

Camilla Isaksson befarar att färre vill bli lärare om valfriheten i ämnesval försämrats. Själv tror hon inte att hon hade velat gå den nya utbildningen.

–Fast det behöver inte bli så stor skillnad. Redan idag ser det väldigt olika ut på olika skolor, vissa jobbar väldigt traditionellt.