När politiker ertappas i tveksamma omständigheter kliver vanligen partisekretareren fram, och säger något om att ”vi har anledning att se över rutinerna”. Nu är det partisekreteraren själv som är ifrågasatt. Alltså får Fredrik Reinfeldt ta över rollen och säga att Sofia Arkelstens agerande aktualiserar en ”viktig gränsdragningsdiskussion som jag ämnar återkomma till”.

Och det här är områdena där M:s nya partisekreterare har rört sig i närheten av gränsen. Hon har låtit oljebolaget Shell betala för en resa till Frankrike, och kärnkraftslobbyister för en resa till Finland. Hon har låtit sig väljas in i styrelsen för börsbolaget Sweco, som bland annat sysslar med miljöteknik. Och hon har lånat en vätgasdriven bil av BMW. Allt medan hon var riksdagsledamot och miljöpolitisk talesman för Moderaterna.

Före Sofia Arkelsten gjorde några andra riksdagsledamöter motsvarande gratisresa med Shell. Åklagare granskade om det handlade om mutbrott, men förundersökningen lades ned. Om Arkelsten brutit mot Moderaternas egna etiska regler, som partiet har skärpt för att undvika den här sortens uppmärksamhet, är det upp till partiet att bedöma. Hur den domen utfaller beror på hur den allmänna opinionen ser på Sofia Arkelstens agerande. Politik handlar inte främst om juridik eller etiska reglementen. Vi är i ”förtroendebranschen” brukade Fredrik Reinfeldt säga innan han insåg att det lät för mycket näringslivsjargong.

I hög grad har Reinfeldts projekt de nya Moderaterna handlat om att förändra bilden av partiet, för att kunna attrahera nya väljargrupper. En del i detta har varit att tvätta bort bilden av M som näringslivets politiska gren. Framför allt finansminister Anders Borg har klivit fram som engagerad kritiker av girighet och bristande ansvar hos banker och företag. Det är ett nytt förhållningssätt: traditionellt har Moderaterna aldrig betraktat näringslivet som ett politiskt särintresse.

”Jag är den nya partisekreteraren för de nya Moderaterna” sade Sofia Arkelsten när hon presenterades av Fredrik Reinfeldt i början av oktober. Hennes relationer med näringslivet återuppväcker snarare den gamla bilden av Moderaterna.

Arkelstens agerande väcker återigen frågor om hur politiker ska förhålla sig till näringsliv och intresseorganisationer. Moderaternas traditionellt täta relation med näringslivet har ju en motsvarighet i Socialdemokraternas förhållande till de fackliga organisationerna.

Lobbyism finns i alla utvecklade länder och är ett svårreglerat område, men det saknar inte politisk sprängkraft. Att göra upp med särintressena i Washington var ett bärande tema i Barack Obamas presidentvalskampanj.

Göran Eriksson analyserar politik i SvD.