Till ett höghus i Storvreten i södra Botkyrka kommer varje vecka 250 elever för att lära sig svenska på kvällstid. En av dem är polskan 22-åriga Sandra Zyla, som kom till Sverige för tre år sedan i jakt på ett bättre betalt jobb än det hon tidigare haft i Storbritannien.

–Jag jobbade i en fabrik sju dagar i veckan och det gick bara inte. I Sverige verkade det lättare. Fast det var mycket svårt med både bostad och jobb i början, berättar hon, när vi träffar henne på Botkyrka kommuns SFI-skola.

Den rekordstora inflyttningen till Stockholms län förklaras till stor del av invandringen, som är svårberäknad, men på senare varit större än väntat. 30000 personer flyttade från i princip hela världen till Stockholms län 2010, av dessa var den största gruppen polacker – 1883 personer. Många av dem bosätter sig i Stockholms stad och Botkyrka.

Sandra Zyla började med svartjobb som städerska men startade snabbt eget städbolag inspirerad av sin syster som bott i Sverige i några år.

–Jag gick runt i trappuppgångar inne i stan och lämnade visitkort. De började ringa ganska snabbt och nu har jag stammisar så att jag jobbar sex dagar i veckan, nio timmar om dagen.

Bostadsfrågan är ännu inte löst. Sandra och hennes man, även han från Polen, bor än så länge hemma hos systern med make i en lägenhet i Tumba.

–Drömmen är att köpa en egen lägenhet i Botkyrka men det dröjer nog tio år innan vi har råd. Min man får mest svartjobb i måleribranschen och att få lån med våra inkomster är svårt.

Men oavsett bostadssituation är Sandra glad över flytten.

–I Polen finns det inga jobb för unga. I Polen kunde man tjäna 4000 kronor i månaden med en hyra på 3000 kronor. Här har jag åtminstone råd att leva.

Arbetskraftsinvandringen gör att SFI i Botkyrka för några år sedan började med kvällskurser för bland annat polacker som ofta redan hunnit jobba en period innan de sätter sig i skolbänken.

24-årige Patryk Sulkowski kom till Stockholm för två år sedan för att arbeta och ser sin framtid här. Efter sju månader som inneboende hos en kusin i villa i Uttran, fick han en lägenhet genom allmännyttiga Botkyrkabyggen. Han kom ensam till Sverige, men träffade sin fru på färjan mellan Nynäshamn och Gdansk. Nu bor de i Tumba tillsammans med sin lille son, som är fyra månader. Patryk är elektriker och fick jobb ganska omgående.

–Jag har inga problem att hitta jobb. Det är värre för min fru, som är sjukgymnast, säger Patryk Sulkowski, och berättar att hon börjat på SFA, svenska för akademiker, i Södertälje innan sonen föddes.

För ett år sedan började han läsa svenska och skämtar och pratar redan ganska obehindrat.

–Det som är svårt är å, ä, ö.

Att lära känna svenskar är ändå knepigt. Patryk Sulokowski säger att han har två svenska kompisar och en från Tyskland, men de flesta är polacker.

–Det är ett problem att många polacker som bor här dricker mycket och är fulla, på pendeltåget till exempel. När andra svenskar ser det förstör det även deras syn på mig.

Han har inga planer på att återvända, och på frågan om vad han gör om tio år tänker han efter innan han svarar:

–Jag ska spara pengar, och söka en bra skola för mitt barn., säger han.