Håkan Juholt ljög LO-basen Wanja Lundby-Wedin rakt upp i ansiktet om a-kassan. Han ljög för partistyrelsen om avhoppet från tv-debatten, där han skulle placeras bredvid Jimmie Åkesson. Och retade gallfeber på partikansliet genom att skylla sina tabbar på tjänstemännen.

Såna här Juholthistorier flyter omkring i svallvågorna efter jätteplasket i Oskarshamn. De sprids av huvudskakarna och krypskyttarna, de som är glada att se honom gå.

Är de sanna eller falska? Vem vet längre vad som är sanning när partisekreteraren Carin Jämtin offentligt spelar överraskad över Håkan Juholts avgång.

Men historierna ger bilden av att den lite bedagade skönheten SAP lät sig bedras av en sol-och-vårare med stilig mustasch och välsmort munläder. Nu är han är borta, och allt ska bli som det var förut.

Men så blir det inte. Historien visar att man bör vara försiktig med att påstå att socialdemokratins storhetsperiod är över, men det finns skäl att anta att det aldrig blir som förr. Här är några:

• Ledarkrisen är inte över

Håkan Juholt fick jobbet därför att det fanns en uppenbar brist på självklara kandidater. Någon som kan förena regeringserferanhet, karisma och kompetens finns inte, och finns det några så vill de inte.

• Regeringdugligheten bleknar bort

I höst kommer Fredrik Reinfeldt att slå rekord, om han sitter kvar som statsminister. Längre tid än sex år har Socialdemokraterna aldrig varit borta från makten i modern tid. Långsamt bleknar väljarnas bild av det stora partiet som alltid är redo och kapabelt att regera Sverige.

• Utan regeringsmakten splittras partiet

Vid regeringsmakten har Socialdemokraterna ofta kunnat förena en radikalare retorik med pragmatisk praktik: tids nog kommer ju reformerna som förändrar samhället. I utdragen opposition är det betydligt svårare att förena partiets höger och vänster.

Efter 10-månadersresan med Juholt är nog partisammanhållningen den mest akuta frågan. ”Läget är explosivt. Något liknande har inte inträffat på nationell nivå sedan 1917” skriver vänstersajten Dagens Arena efter VU-mötet som ledde fram till Håkan Juholts avhopp.

Många har krävt en öppnare process när det utses partiledare, men just nu är nog toppstyrning en betydligt bättre gissning.

Det är januari, och visst väntar sol-och-vår även efter Juholt. Nästa partiledare kan räkna med en gratisrekyl uppåt i opinionsmätningarna, men det blir nog aldrig som förut.

Göran Eriksson analyserar politik i SvD.

Läs mer:

Läs mer om Juholts avgång som partiledare