Fem har dött, ett tjugotal har skadats, och två stycken saknas fortfarande efter explosionerna i reaktorerna.

Medan evakueringszonen kring Fukushima 1 växt till att omfatta en radie på två mil intensifieras arbetarnas kamp om att få kontroll över kärnkraftverkets blödande delar.

I skift jobbar 180 arbetare för att släcka bränder, upptäcka vätgas som kan explodera samt pumpa in vatten till rektorerna för att förhindra ytterligare radioaktiva läckor.

I går morse uppgavs situationen ha blivit så allvarlig ett 70-tal arbetare tvingats lämna anläggningen på grund av strålningsrisken.

– Det är mycket svåra förhållanden. Utsläpp har under korta perioder gett väldigt höga stråldoser, säger Björn Dverstorp på Strålsäkerhetsmyndigheten.

Som mest har strålningshalter på 400 millisievert i timmen uppmätts, även om dessa senare sades ha sjunkit betydligt. Ett par timmar i en miljö med de nivåerna räcker för att få akuta, och potentiellt dödliga skador.

– För att en person ska uppvisa tecken på så kallad "akut strålsjuka" med medicinska symptom krävs stråldoser på över cirka 1 sievert, det vill säga 1 000 millisievert, säger Leif Stenke, överläkare på Karolinska universitetssjukhuset som även jobbar åt Socialstyrelsen.

Utsläpp har under korta perioder gett väldigt höga stråldoser.

Björn Dverstorp, Strålsäkerhetsmyndigheten

På torsdagseftermiddagen uppgavs strålningshalten vid kärnkraftverket ha uppmätts till 4 millisievert i timmen. Ett kraftigt förhöjt, men inte extremt värde, enligt Björn Dverstorp.

– Halterna har pendlat väldigt mycket efter utsläpp och explosioner då det kommer moln av radioaktiva ämnen. Däremellan har det gått ner och nu är det nere i ganska låga nivåer för tillfället, säger han.

För att i största möjliga mån skydda sig mot strålningen bär arbetarna heltäckande skyddsutrustning inklusive handskar, munskydd och syrgastuber. De mäter även kontinuerligt den strålning som de utsätts för, och visats bara vid anläggningen i kortare perioder.

– Det finns både nationella och internationella riktlinjer kring säkerhet som jag utgår från att man följer, säger Björn Dverstorp.

Att ständigt tvingas rotera arbetarna vid kärnkraftverket kan dock vara problematiskt, och för att underlätta situationen höjde japanska hälsoministeriet i går den godtagbara strålningsnivån för arbetarna från 100 till 250 millisieverts.

– I en extrem situation kan man tillåtna högre gränsvärden om det motiveras av att man kan minska dosbelastningen på andra områden. Det är fortfarande inga extrema doser men visst det är för höga. I Sverige ligger exempelvis gränsvärdet för arbetare vid kärnkraftsverk på 50 millisievert per år, säger Björn Dverstorp.

Bland de arbetare vid Fukushima 1 som skadats har det rapporterats om brutna ben och plötsliga insjuknanden. Enligt atomenergiorganet IAEA ska ytterligare 17 personer som arbetar vid anläggningen ha fått radioaktivt material i ansiktet, dock inte så allvarligt att de ansågs behöva sjukhusvård.

Också två poliser som utsatts för strålning uppges vara utom fara. Två brandmän som även de exponerats undersöktes natten till torsdagen fortfarande.

I samband med kärnkraftsolyckan i Tjernobyl dog 32 arbetare av akuta strålskador.

Många människor dog också av hudskador efter att ha utsatts för stråldoser 3000 gånger högre än de normala.

På sikt har man även kunnat se en riskökning för insjuknande i cancer hos populationer som utsatts för höga strålningsdoser under en längre tid.

Några år efter olyckan i Tjernobyl konstaterade Världshälsoorganisationen, WHO, exempelvis en dramatisk ökning av sköldkörtelcancer hos framförallt barn som bodde i närheten av olycksplatsen.