Polarn och jag dricker några öl och diskuterar politik. Som vanligt håller vi inte riktigt med varandra. Han beundrar Carl Bildt och menar att han är den enda svenska politiker som verkligen behärskar sitt område, utrikespolitiken.

– Absolut, vissa delar av den, invänder jag.

– Och vad är det då han inte kan, undrar polarn.

– Kvinnors situation och rättigheter till exempel, säger jag.

– Äsch, säger polarn. En sån nischfråga!

Visst är det underbart? Nästan vackert i all sin tydlighet. Kvinnokampens huvudproblem nummer ett genom århundraden i blixtbelysning. Kvinnor må utgöra hälften av mänskligheten – ändå är vi på något märkligt sätt för många ett särintresse. En nischfråga, långt ut i strålkastarljusets periferi.

Organisationen Kvinna till kvinna har för andra gången granskat Carl Bildts artiklar, blogginlägg, pressmeddelanden och tal. Den här gången under perioden 21 april 2008–10 september 2009.

Vet ni hur många gånger Sveriges utrikesminister nämnde ordet kvinna i något av sina 240 pressmeddelanden?

Rätt svar: Två gånger.

Hur många gånger tror ni han skrev ordet jämställdhet i sina 508 blogginlägg?

Rätt svar: En gång.

Och gissa hur många gånger han lyckades klämma in orden kvinna eller jämställdhet i sina sju publicerade artiklar?

Rätt svar: En gång var.

Man häpnar.

De gånger orden nämns är det i bisatser. Inte i något av fallen var kvinnors rättigheter eller kvinnors roll i fredsbyggande arbete det centrala budskapet, konstaterar Kvinna till kvinna. Detta trots att regeringen i samtliga sina utrikesdeklarationer framhåller att Sverige ska arbeta för att FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet ska bli verklighet, en resolution som understryker att kvinnors deltagande är en förutsättning för hållbar fred.

Att ge världens kvinnor makt över sina liv måste stå i fokus för vårt globala arbete för fred och utveckling, säger FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon. Och USA:s utrikesminister Hillary Clinton har förklarat att för henne står kvinnofrågan i centrum för den amerikanska utrikespolitiken: Om inte kvinnorna får fler rättigheter och större ansvar blir många av våra utrikespolitiska mål ouppnåeliga. Demokrati betyder inget om halva befolkningen inte kan rösta.

Hur reagerar då utrikesministern, i det land som av många ute i världen ses som en förebild när det gäller jämställdhet, på kritiken?

Han gäspar, byter ställning i flygstolen på väg mot ett av alla sina viktiga möten med världens maktmän och låter sin press- sekreterare hälsa att han inte kommenterar den här typen av frågor.

Visst är det härligt?

Kvinna till kvinna fick i år Elin Wägnerssällskapets Väckarklockepris för sitt arbete med att stödja kvinnors arbete för fred. I veckan skickade de väckarklockan vidare till Carl Bildt för att påminna honom om vikten av väga in kvinnornas perspektiv i säkerhetsanalyser och beslut.

Vi får hoppas att den saknar snooze-funktion. Det är dags att vakna nu Bildt.