analys | Knivdådet I går tog Anna Lindh en paus i folkomröstningskampanjen och flanerade utan livvakter på NK i Stockholm. I somras gick hon strax efter midnatt helt ensam genom hopen av berusade ungdomar på hamnplanen i Visby. Hon skulle hem till familjen som hyst in sig i landshövdingens residens under den traditionella politikerveckan.
För även om mordet på Olof Palme 1986 resulterade i en debatt om oskuldsfullhet och naivitet har svenska politiker för det mesta fortsatt att röra sig som folk i allmänhet. Det är egentligen bara statsministern som inte haft den friheten. Men nu är det sannolikt slut på shoppingrundor och promenader i högsommarnatten på egen hand. Oavsett vilka motiv som visar sig ligga bakom dådet mot Anna Lindh kommer betydligt fler toppolitiker att få så gott som ständig bevakning. Det vore märkligt om säkerhetspolisen - som kommer att få bära hundhuvudet nu precis som efter mordet på Olof Palme - vågar lämna politikerna oskyddade.
Därför kommer Sverige även i det avseendet att bli mer likt andra länder. Den en gång i tiden unika nordiska öppenheten och tillgängligheten begränsas ytterligare. Företrädarna blir mer avskärmade från folket, vilket gör att demokratin fungerar sämre. Det är en viktig politisk konsekvens. En annan att sådana här händelser kan få våra främsta folkvalda att tänka efter en gång till om uppdraget är värt sitt pris. Utan att gå händelserna i förväg är det fullt möjligt att socialdemokraterna igår gick miste en ny partiledare och landet en tänkbar statsminister. Ingen kan vara förvånad om Anna Lindh nu skulle vägra ta över efter Göran Persson om den frågan ställs på sin spets. För den pågående folkomröstningskampanjen har attentatet redan fått stora konsekvenser. Anna Lindh skulle vara ja-sidans stora dragplåster under de sista kampanjdagarna. Meningen var att hon skulle delta i samtliga avslutande stora tv-debatter.
Nu ställer socialdemokraterna in alla sina aktiviteter tills vidare i folkomröstningskampanjen. Och de andra kampanjorganisationerna har följt i spåren. De närmaste dagarna kommer inte att bli så heta i valkampen som planerat. Med ja-drottningen utslagen dämpas också nej-kampanjen. Något annat skulle betraktas som ovärdigt och slå tillbaka i förlorade röster på söndag. Tidigare erfarenheter säger att väljarna är mer benägna att sluta upp bakom sittande regering när dramatiska händelser inträffar. Det klassiska exemplet är valrörelsen 1973 när kung Gustav VI Adolf dog och två bankrånare tog gisslan i ett bankvalv på Norrmalmstorg mitt i Stockholm.
Den gången ansågs socialdemokraterna gynnas och regeringen Palme kunde sitta kvar med minsta möjliga marginal. Om knivöverfallet mot Anna Lindh kommer att få någon betydelse i folkomröstningen och i så fall gynna ja-sidan är naturligtvis omöjligt att veta. Men när världens sympatier nu strömmar in och med tanke på tidigare erfarenheter vore det inte märkligt om sympatierna för socialdemokraterna ökar.
