Under januari och februari 2002 föll rikligt med regn över sydvästra Sverige. Flera sjöar och vattendrag svämmade över, bland annat Finjasjön utanför Hässleholm, där ett femtiotal hus drabbades. Enligt mätningar var vattenståndet i Finjasjön det högsta sedan 1800-talet.
Sverige krymper. Inte sedan 1500-talet har landets högsta punkt varit lägre. Kebnekaises topp smälter och mäter numera bara 2 105 meter över havet. Det är femton meter lägre än för bara tio år sedan.
Men tecknen på klimatförändringarna är långt fler än så. För det har verkligen blivit varmare i Sverige. SMHI presenterade nyligen en undersökning där medeltemperaturen i mellersta delen av landet och längs Norrlandskusten stigit med 1,0 grad. Snittet för hela riket ligger på 0,9 grader.
Men varför?
– Det blir svårare och svårare att förklara det med något annat än mänsklig påverkan, säger Sten Bergström, professor och klimatexpert vid SMHI.
– Vi brukar alltid vara försiktiga här på SMHI, men det här är en väldigt tydlig signal och vi måste nog dessvärre utgå från att teorierna om global uppvärmning stämmer.
Det har inte bara blivit varmare. Det har också blivit blötare. De senaste 15 åren har det regnat i snitt 7 procent mer än tidigare. Det kanske inte regnar fler dagar, menar Sten Bergström, men det regnar mer intensivt. Framför allt på somrarna.
– Normalt har vi inte så kraftig nederbörd här i vårt klimat, men när det blir varmare får vi in de intensiva åskväder och regnmängder som vanligtvis finns längre söderut.
En annan effekt av uppvärmningen är att havsvattenståndet stiger. Det beror delvis på att glaciärerna smälter men också på att ett varmare hav tar större plats, det expanderar. Även kustnära områden i Sverige hotas därför i större utsträckning att översvämmas.
Ett ställe där klimatförändringarna syns tydligt redan nu är på kalfjället.
– Det är inte så kalt längre, säger Ulf Molau, professor i växtekologi vid Göteborgs universitet.
Han har under många år forskat vid en fältstation väster om Abisko i Lappland. Där har han och hans studenter kunnat se trädgränsen flytta sig uppåt.
– Tidigare gick gränsen vid 650– 700 meter, men nu ser vi att en ny gräns har bildats vid 1 200 meter.
Små fjällbjörkar tittar numera upp över det marknära buskriset.
Fenomenet är detsamma på många håll i den svenska fjällkedjan. Anledningen är temperaturökningen som gör att våren kommer tidigare och hösten senare; växtsäsongen blir längre.
– Förhållandena har förändrats marginellt, men det räcker för att björkarna ska etablera sig.
Även i resten av landet syns den stigande temperaturen. Klimat- och växtzonerna flyttar norrut med en hastighet av ungefär en mil om året. Den snabba förändringen gör att arter inte hinner anpassa sig. För bland annat skogsbruket får det stora konsekvenser.
– Den gran som nu planteras i södra Sverige kommer att stå i fel växtzon om 80 år när det är dags att avverka, säger Ulf Molau.
– Klimatförändringarna gör också att den växer för fort, den kan få rotröta eller helt enkelt blåsa av lättare.
Däremot tar det tid för helt nya växtarter att vandra in, menar Ulf Molau. Minst ett par decennier.
– Snarare blir det vissa av de redan befintliga arterna som kommer att gynnas. Andra slås ut. Så artrikedomen kommer att minska.
Ett varmare klimat gynnar skadedjur som kylan hittills trängt undan från våra breddgrader. Det märks redan på bland annat tallplanteringar.
– Det är framför allt värmeberoende arter som nu expanderar norrut, säger Björn Cederberg, insektsexpert på Artdatabanken inom Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala.
Han berättar att flera för Sverige helt nya fjärilsarter tagit sig in i landet.
– Det är värmetopparna som spelar roll. Plötsligt kan insekterna flyga avsevärt mycket längre.
En djurart som det verkligen ser mörkt ut för är lämlarna. De lever långt uppe i fjällvärlden av föda de hittar strax under markytan. Eftersom det blivit vanligare med plusgrader på vintern även i fjällen töar och tinar marken växelvis.
– Både marken och träden blir isiga och lämlarna kommer inte åt sin föda, säger Martin Tjernberg, zoolog på Artdatabanken.
Resultatet blir att hela näringskedjan rubbas eftersom lämlar i sin tur är föda för rovdjur som fjällräv och ugglor.
De tydliga lämmelcykler som tidigare var så regelbundna finns inte heller längre.
En av världens viktigaste miljösamarbeten, FN:s klimatpanel IPCC, kommer med sin nästa rapport i november nästa år. Där tar FN ett nytt steg.
Vikten kommer inte längre bara att läggas vid klimatförändringarna i sig utan också vid betydelsen av de extrema väderhändelserna.
– Förut har de kanske varit lite förbisedda, men de kommer nu att lyftas fram, säger Ulf Molau, som har insyn i rapporten.
Forskare världen över har hittat allt fler bevis på att extrema väderhändelser har stor betydelse.
– Man har sett att de triggar klimatförändringar. Det finns en tröghet i systemet, men i och med extrema klimathändelser hoppar plötsligt hela system fram ett stort steg på en gång.
I den nya rapporten kommer man därför att försöka förstå samspelet mellan en gradvis ökande temperatur och stegvisa klimatförändringar och även hur de beror på extrema klimathändelser.
En annan nyhet i rapporten är att man kommer att ange sannolikheten för att olika scenarier kan inträffa.
– Det gör att det blir mycket lättare att filtrera fram den viktigaste och mest akuta informationen, säger Ulf Molau.
IPCC:s rapport vänder sig till världens regeringar. Men forskare och intresseorganisationer vädjar nu även till privatpersoner att ta sitt ansvar.
