Anklagelserna haglade när den uppdaterade signalspaningslagen, eller FRA-lagen, debatterades i riksdagen igår. Å ena sidan en opposition som talar om massavlyssning och skapandet av ett övervakningssamhälle, å andra sidan regeringen som anser att kritiken är ”fullständigt oseriös” och ”hårresande”.
Men trots en rad punkter för att stärka skyddet för den personliga integriteten i lagen har regeringen svårt att övertyga motståndarna. Kritikerstormen vägrar att ebba ut och tveksamheter mot lagen finns fortfarande i de egna leden.
”Jag har svårt att rösta ja när lagen är så luddig”, sade den folkpartistiska riksdagsledamoten Camilla Lindberg inför riksdagsdebatten.
Två linjer går att urskilja i kritiken: regeringen anklagas dels för att inte ha bjudit in oppositionen till överläggningar och igår återkom socialdemokraten Anders Karlsson gång på gång till att det krävs en parlamentarisk utredning.
Allvarligare är enligt många kritiker dock den öppning för massavlyssning av svenskars kommunikation som man anser finns i lagen. I åtta punkter listar regeringen för vilka syften signalspaningen får ske. Det handlar bland annat om att kartlägga yttre militära hot mot Sverige och allvarliga yttre hot mot samhällets infrastrukturer.
Men efter de åtta punkterna finns ytterligare ett stycke: Signalspaning får även ske för att ”följa förändringar i signalmiljön i omvärlden, den tekniska utvecklingen och signalskyddet” samt för att ”fortlöpande utveckla den teknik och metodik som behövs för att bedriva verksamhet enligt denna lag”.
Det gör att kritikerna anklagar regeringen för att skapa dimridåer när den påstår att signalspaning endast får ske för att kartlägga yttre hot. Med skrivningen får nämligen FRA också bedriva signalspaning för att till exempel ta reda hur datatrafik kommuniceras över gränsen.
Trafikdatan innehåller information om vem som ringt vem, avsändare och mottagare av e-post och sms och uppkopplingar till internet. Denna information får sparas i en databas i tolv månader som kan användas i försvarsunderrättelseverksamheten.
”FRA kan spana på vad de vill”, dundrade Peter Rådberg (MP) i talarstolen.
FRA var noga med att påpeka att även denna verksamhet omfattas av de integritetsskydd som riksdagen nu tagit beslut om. Tillstånd måste sökas från Försvarsunderrättelsedomstolen, inhemsk trafik får inte samlas in och FRA får inte själva bestämma inriktningen.
Några svar på hur denna så kallade utvecklingsverksamhet fungerar i praktiken vill FRA dock inte ge. På frågan hur mycket information myndigheten behöver samla in och hur stor databasen kommer att vara blir svaret att det är sekretessbelagt.
”Det skulle avslöja vår förmåga”, skriver myndighetens informationschef i ett mejl till SvD.
Regeringspartiernas svar på kritiken är att den obefogad och överdriven. Men kritikerna ger sig inte och sista ordet om FRA-lagen lär vara långt ifrån sagt. Just nu arbetar justitiedepartementet med frågan om Säpos behov av signalspaning och när ett eventuellt förslag läggs fram lär debatten ta ny fart.
