Fildelning må vara kriminellt, men för många är det socialt accepterat och i princip riskfritt. Under rättegången är ingen av de miljoner nätskurkarna uppradade på de anklagades bänk.

I rättegången är de åtalade istället fyra män som skapat verktyget The Pirate Bay, som den stora massan sedan använt för att begå brott mot upphovsrättslagen. På andra sidan sitter ett gäng jurister som under de närmaste veckorna kallar en imponerande parad av filmbolagsbossar, musikbranschhöjdare och experter som vittnen.

Det är med andra ord en rättegång genom ombud, där de egentliga huvudpersonerna saknas: de fildelade och de fildelande.

Anledningen till att huvudskurkarna inte är åtalade är förstås att det är för mycket jobb att åtala 1,4 miljoner svenskar.

Genom att istället statuera ett exempel med The Pirate Bay hoppas man få en avskräckande effekt, och sannolikt också skapa möjlighet att tvinga internetleverantörer att blockera sajten.

Men upphovsrättsindustrin hade haft mycket att vinna på att ha några svältande artister som vittnade om hur fildelningen gjort dem illa på plats. Trots fotografiförbudet i svenska rättssalar handlar symbolladdade rättegångar mycket om bildspråk. Och oavsett juridiken är det svårt att se eleganta Hollywoodadvokater som ömkansvärda brottsoffer.