– Jag skulle tro att det händer dagligdags. Och min känsla är att det ökar, säger Stefan Nylén, yttre befäl vid Arlandapolisen.
Han rör sig ofta i terminalerna på Arlanda och ser män som förgäves väntar i ankomsthallen. Ibland med en bukett blommor, ibland oroligt vankande med blicken flackande mellan tavlan med ankomsttider och tulldörren.
– Jag minns för ett år sedan då tre män blev lurade av samma kvinna. De var först när de kom i samspråk med varandra som de insåg att de blev lurade, säger Nylén.
Två av männen valde att skamset åka hem igen – men en valde att anmäla.
– Han var förbannad och kände sig lurad. Men det är väldigt, väldigt ovanligt att männen polisanmäler. Det ligger så mycket skam i det här och mörkertalet är jättestort, säger Stefan Nylén.
Med jämna mellanrum kommer också en man in till Arlandapolisen för att begära ut passagerarlistor på något flyg.
– Då är det någon kvinna som inte dykt upp. Då får vi försöka förklara att det krävs närmare relationer än internetdejter för att vi ska ta fram passagerarlistor och vi får föra en diskussion om att han förmodligen blivit lurad.
Bedrägerierna sker i skov, många luras på samma gång.
– Någon gör en räd i branschen och rycker av ett antal kärlekskranka herrar sina pengar, säger Anders Ahlqvist, chef på Rikskriminalens Internetspaningsgrupp.
– Ofta driver de flera parallella fall. De börjar mejla med många, men en del ramlar bort på vägen och de lyckas med en liten procent.
Han säger att det är vanligare att bedragarna skapar en identitet på en kontaktsajt än att de tar kontakt via spammejl.
Oftast kommer ”kvinnan” från en by i en öststat eller i Asien.
– De samlar all information på internet om stället så att de kan träda in en roll på ett övervägande sätt. Ofta använder de sig också av bra bilder på en tjej som de också plockat från nätet.
”Kvinnan” tar kontakt och inleder en konversation med den svenske mannen. Genom mejl och ibland telefon jobbas en relation upp.
– Det är ett vanligt bondfångarupplägg helt enkelt som bygger på folks ensamhet och längtan efter gemenskap. Männen vill hemskt gärna tro på vad de blir serverade. Det slår dubbelt hårt – dels på pengarna och dels på kärleken, säger Anders Ahlqvist.
Vem är det typiska offret?
– Ensamma herrar som längtar efter kärleken. Bedragarna är genomgående skickliga på att pinpointa sina offer.
Det är omöjligt att säga hur vanliga kärleksbedrägerierna är. Självklart är det förknippat med skam att bli lurad på det här sättet och mörkertalet är därför stort.
– Det ligger inbyggt i den här typen av brott att man inte gärna går till polisen. Men man ska alltid anmäla, uppmanar Anders Ahlqvist.
Han uppmanar kärlekskranka internetdejtare att vara kritiska och försiktiga i sina kontakter.
– Och dyker frågan om pengar upp ska man alltid dra öronen åt sig.
