På eftermiddagen den 31 oktober ringer det i Selam Albear Alsousis mobiltelefon i en lägenhet i Stockholm: gisslandrama i syrisk-katolska katedralen i centrala Bagdad. Han hör skotten och skriken på hjälp. Under dygnet som följer växer dödssiffran. 56 döda, två av dem var kyrkans präster.

– Om jag hade levt där hade det varit jag och min familj som dödades, säger han.

Efter invasionen av Irak 2003 tog Sverige emot mer än hälften av de asylsökande som vände sig till västvärlden. I dag är situationen en annan. Migrationsöverdomstolen konstaterade 2007 i ett avgörande att det inte pågår någon ”inre väpnad konflikt” i Irak, vilket i klartext betyder att varje asylfall prövas individuellt. I Irak har antalet dödsoffer stadigt minskat.

– Säkerhetssituationen har förbättrats. Samtidigt ser vi en motsatt trend: att situationen för minoriteter, inte enbart för kristna, har förvärrats. Även palestinier och homosexuella är hårt åtgångna. Vissa har ett akut skyddsbehov, säger Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik.

Selam Albear Alsousi är en av dem som gömmer sig för polisen. Han har faxat Europadomstolen och hoppas på ett tillfälligt stopp även för familjens utvisningsbeslut.

Trebarnsfamiljen bor i en lägenhet i en stockholmsförort. Föräldrarna skakar stilla på huvudet när de tänker på staden de lämnade för tre år sedan. På datorn framför dem flimrar bilder från syrisk-katolska kyrkan i Bagdad. Här gifte sig Selam Albear Alsousi och hans hustru Vivyan, här tog de sin första nattvard, här mötte de grannar och vänner vid mässan varje söndag.

För två veckor sedan tog gisslandramat flera av Selam Albear Alsousis kusiners och vänners liv. På yngste sonen Yusifs rygg och bakben löper långa ärr. När han i april för tre år sedan lekte på gården utanför huset exploderade en bomb. De festliga datorbilderna från kyrkolivet i Bagdad byts nu mot bilder på en blek Yusif som tittar in i kameran. Kroppen täcks av bandage.

Varför väljer ni att gömma er?

– Vi är inga turister. Vi ber om Sveriges beskydd för oss och våra barn. Det finns ingen framtid för kristna i Irak, säger Selam Albear Alsousi tyst.