Det är 40 år sedan FN förklarade familjeplanering som en mänsklig rättighet och ett påvebrev skrevs i just det ämnet. Därför var det med hopp många lyssnade i fredags när den nuvarande påven, Benedictus XVI, bestämde sig för att göra ett uttalande i frågan. Anledningen var en vädjan från ett antal katolska grupper från olika länder om att kyrkan borde ändra sin inställning, eftersom den haft en katastrofal betydelse för världens fattigaste och svagaste.

Så vad hände? I en värld där 42 miljoner människor är drabbade av hiv, där 70000 flickor i åldern 15–19 år­ligen dör på grund av förlossningskomplikationer och där det varje år genomförs nästan 20 miljoner osäkra aborter. Ändrade han sig?

Icke. Den katolska kyrkans avståndstagande från preventiv­- medel kvarstår, rapporterade påven, eftersom att an­vända sig av preventivmedel är att förneka ”sanningen om den äktenskapliga kärleken”. Vad nu den där ogifta 81-åringen i den lustiga hatten vet om det.

I vårt land där kondomer säljs i vartenda närköp kan det ju verka som ett slag i luften. Men på ett internationellt plan är uttalandet inte lika lätt att vifta bort. För om vi tycker att han är en gubbe i klänning med gammaldags idéer är hans ord desto mer betydelsefulla för många i andra delar av världen. Som i Latinamerika, Filippinerna och för en växande skara i Afrika.

Och familjeplanering eller, som det idag kallas, sexuella och reproduktiva rättigheter, kanske verkar självklart för oss. Men ute på fältet jobbar biståndsarbetare i motvind, inte bara motarbetade av Vatikanen, utan även av andra mäktiga krafter som till exempel George W Bush och ett flertal muslimska ledare.

Resultatet? FN:s viktiga millenniemål att fram till år 2015 minska mödradödligheten med tre fjärde­delar och erbjuda universell tillgång till reproduktiv hälsa kommer inte att uppfyllas. Inte på långa vägar.

Alldeles opåverkad av börskursernas kurvor, i ständig medieskugga, tillåter vi en av världens allra största skandaler att bara fortgå. Antalet kvinnor i fattiga länder som dör i barnsäng har knappt ändrats under de senaste två decennierna. En födande kvinna dör varje minut. Över en halv miljon varje år. Och för varje kvinna som dör tillkommer 20 som drabbas av förlossningsskador som orsakar livslångt lidande. I länder som Niger, Tchad och Jemen dör fler än ett av sex barn före sin femte födelsedag och fler än ett av tre barn är undernärda.

Men i påvens och hans kompisars ögon är det fortfarande som i Monty Python-sketchernas värld (fast utan all tillstymmelse till humor) – every little sperm is sacred.