Fatema Khawari är mamma till 20-årige Abbas Rezai som mördades i Högsby i november förra året. Hon har hjärtproblem sedan mordet och drömmer mardrömmar om hur gärningsmännen försöker tvinga sonen att dricka kokande matolja. Föreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime har samlat in nära 12 000 kronor som Fatema Khawari fått.
Hon är klädd helt i svart, en enkel afghansk kvinna med resning. Som en sinnebild för alla sörjade mödrar genom historien, och ändå helt unik. Rösten darrar några gånger när hon talar om Abbas, som i november mördades i Högsby i Småland, för sin kärleks skull.
– Jag ville se min son Abbas klädd som brudgum. I stället fick jag se honom i svepning, säger hon.
Veckan som gått har rättegången mot föräldrarna och brodern till Abbas käraste utspelat sig i Kalmar tingsrätt, men Fatema Khavari orkade enbart vara med den första dagen.
Hon ser äldre ut än sina ungefärliga 42 år. Sorgen har kommit till henne många gånger i livet: hennes make och deras äldste son dödades under kriget i Afghanistan, och en dotter försvann under kriget. Därefter var Abbas familjens överhuvud. Nu är familjens ende manlige medlem en åttaårig lillebror.
Att Abbas begravdes i Sverige har en särskild förklaring:
– Jag skulle vilja ha honom i Afghanistan, men vi har ingen familj kvar där. I Iran där vi lever är vi flyktingar, det är inte vårt land. I Sverige är det lugnare och här kunde han få en värdig begravning.
– Vi har ett svårt liv i Iran. Vårt ljus i livet var Abbas. Jag har inget iv längre. Abbas har hjälpt oss ekonomiskt och vi hade många drömmar tillsammans, men nu är allt borta.
Hon vill resa tillbaka till Teheran efter att tingsrättsförhandlingen är avslutad. Om det blir fortsatta förhandlingar i hovrätten vill hon komma hit tillsammans med sin äldsta dotter som också vill föra talan mot de misstänkta. Hon hoppas båda får visum.
– Vi tänkte att familjen skulle få lugn och ro när Abbas kom till Sverige. Han skulle utbilda sig och få ett bra jobb. Sedan hade han lovat att få oss ut ur Iran, att vi skulle få komma hit till honom i Sverige.
De enda två drömmar hon har kvar nu och det enda som skulle göra henne glad är dels att de åtalade döms till ett hårt straff, dels att hon själv ska få komma till Sverige en gång om året för att besöka Abbas grav.
– Det var svårare att se att de som begått brottet också är afghaner och talar samma språk som jag. De kallar sig muslimer. Att de har gjort det på det här sättet betyder att de också har skurit i mitt hjärta med en dolk.
Hon betonar att det vapen som den nu åtalade brodern poserar med på bilder som finns i förundersökningen inte är någon vanlig kniv utan just en dolk, ett vapen enbart avsett för att mörda människor med.
– Jag ville gärna se Abbas ansikte en sista gång, men de ohederliga människorna hade förstört honom så. Läkaren avrådde mig från att titta på honom.
Fatema Khavari anser att den småländska socialtjänsten är medskyldig till mordet. De visste att hennes son fruktade för sitt liv, men ändå lämnade de honom hos flickvännens föräldrar.
– Sonen i familjen tar på sig skulden för mordet, men jag tror aldrig på det. Flera manliga släktingar väntade i lägenheten. De har planerat för detta. Jag hoppas att Sverige inte blir lurat av deras berättelse.
Hon är däremot tacksam för den hjälp hon har fått av sitt målsägandebiträde Elisabeth Fritz och Föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime.
Om flickan som Abbas älskade och som valt att inte delta i rättegången säger Fatema Khavari:
– Hon är också ett offer, jag tycker synd om henne. De hade säkert planerat att döda henne också. Men det gör ont i hjärtat att hon inte vill vittna mot sina föräldrar. Jag förväntade mig att hon skulle säga sanningen, för Abbas skull.
