Att tre personer som bor i Sverige gripits misstänkta för att ha planerat ett terrordåd i Danmark är inget som förvånar Lorenzo Vidino, analytiker på tankesmedjan Rand, som har skrivit flera böcker om terrorism.

Han förklarar att extrema grupper länge utnyttjat den öppna gränsen mellan länderna. Oftast handlar det om små grupper med tätt sammanlänkade personer.

– Det kan vara nätverk knutna till somaliska al-Shabaab, organisationen Hizb ut-Tahrir eller små onlinegrupper som den Mirsad Bektasevic tillhörde, säger han.

Gruppernas medlemmar kanske bor i det ena landet men har sina släktingar i det andra. Ofta har de även medborgarskap i ett av länderna.

– De åker enkelt fram och tillbaka. För dem existerar inte gränsen. De tar bara tåget från Malmö till Köpenhamn.

Sådana gränsöverskridande nätverk ställer stora krav på polis och underrättelsetjänst, menar Lorenzo Vidino som dock lyfter upp samarbetet mellan Säpo och danska PET som ett gott exempel.

– Det finns mycket samarbete mellan länderna. Bara att cheferna för två olika säkerhetspoliser håller en gemensam presskonferens som de gjorde måste vara unikt.

Ändå tror han att extremisternas rörelse över gränsen skapar problem.

– Även om man har ett gott samarbete så finns det gränser för vad man kan göra när man arbetar i två olika jurisdiktioner. När två säkerhetstjänster måste arbeta tillsammans blir det alltid problem.

Men Vidino lyfter också fram andra exempel där Sveriges metoder skiljer sig ifrån Danmarks. För det första att Danmark är bättre på att tidigt motverka radikala krafter och lyfta ämnet i debatten.

En annan skillnad är lagstiftningen där dansk polis har större befogenheter än vad den svenska har, inte när det gäller övervakning men när det handlar om att lagföra misstänkta.

– Om man jämför PET med Säpo ser man att danskarna varit aggressivare. Delvis är det för att de har haft fler incidenter men också för att lagstiftningen är annorlunda och låter dem arbeta på ett aggressivare sätt.

Som exempel nämner Vidino är att Säpo har väldigt bra uppgifter om vilka som rör sig i de extrema kretsarna men saknar möjligheter att ingripa.

– I Sverige har du människor som åker till Pakistan eller till Somalia för att tränas. Säkerhetstjänsten känner till många av de här människorna men det finns inget de kan göra. Då blir det svårt.