Klockan närmar sig halv två och de gula bussarna utanför Rinkeby Folkets hus fylls snabbt med människor på väg till begravningen.
Uda Aden och hennes väninnor har rest från Linköping för att finnas där för pappan och hans två söner, som överlevde branden i Rinkeby.
– Idag är nog den svåraste dagen för honom. Jag vill visa att han inte är ensam, säger hon.
Hamdi Shekahmed som är samhällsvägledare i Kista-Rinkeby kallar dagarna efter branden som tog sju liv en sorgens vecka. Han och de andra i krisgruppen har jobbat dygnet runt och värdet av begravningen idag ska inte underskattas, säger han.
– Det här är en del av det vi kan göra, att följa dessa människor till graven, säger han.
Och människor sluter upp. Halima Alisiad har rest hit från Örebro. Hon får en plats på bussen och håller handväskan och mobiltelefonen hårt i handen. Sakta och melodiskt mumlar hon böner ur Koranen. Ibland bryts rösten och hon torkar sig bakom glasögonen.
– Jag tror att alla mammor och pappor i Sverige kan känna för den här familjen, säger hon.
Bussen närmar sig Råcksta begravningsplats och folkmassan passerar tre öppna gravplatser. På en stor gräsmatta väntar kistorna i solen. Sex stora och en liten. Pappan och hans två söner är klädda i vitt och den äldsta pojken torkar bort tårarna med överarmen. Bakom familjen bildar hundratals män en halvmåne, alla är vända åt samma håll i bön. Först för mamman och sedan för var och en av flickorna.
Imamen Husein Farah leder ceremonin som hålls på tre språk: somaliska, arabiska och svenska.
– Allahu Akbar! Gud är större!
I bakgrunden står integrationsminister Nyamko Sabuni, socialdemokraternas ledare Mona Sahlin och representanter från barnens skola, kyrkan, polisen, brandkåren och stadsdelen. Längst bak, i klungor, står kvinnorna.
Abdirahman Ismail är familjens representant när han vänder sig till folkmassan med ett tack. Till dem som är där för att dela sorgen. Till dem som har tagit hand om pappan och hans två överlevande barn. Och till riksdag och regering ”som sörjer med oss”.
Han talar om sitt folk som kommer från ett land i anarki.
– Jag ville prata om värdet av ett samhälle som fungerar. Jag var på plats den kvällen och jag såg att alla gjorde vad de kunde, säger han efteråt.
Under tystnad bärs så kistorna, en efter en, mot de öppna gravarna. Männen hjälps åt att täcka dem med jord medan kamerorna smattrar vid avspärrningarna. Hundratals människor dröjer sig kvar vid gravplatsen när ceremonin är över.
– Det betyder oerhört mycket att så många kom. Det visar att människor bryr sig, från Umeå till Malmö. Det här är något som berör hela Sverige, men särskilt den somaliska gruppen, säger Abdirahman Ismail.
