På SvD Brännpunkt kritiserar idag journalisten och författaren Dilsa Demirbag-Sten, Sveriges television för att ha valt tre djupt troende, beslöjade muslimska kvinnor som frontfigurer.

”Det finns många möjligheter för public service att inom ramen för god journalistik lyfta fram mångfalden som präglar den muslimska delen av befolkningen utan att reducera denna grupp till djupt troende, beslöjade, homofobiska nykterister som anser att kvinnor ska vara oskulder fram till äktenskapet” skriver Dilsa Demirbag-Sten.

Helena Benaouda, ordförande i Sveriges muslimska råd menar att kvinnorna visst är lämpliga representanter för muslimer i Sverige.

– Jag ser inte problemet. De här tjejerna företräder muslimerna lika bra som någon annan av Sveriges 100 000 troende muslimer, de har också rätt att yttra sig. Ska yttrandefriheten annars begränsas till ”medelsvenssons”?, säger Helena Benaouda.

Publicisten Arne Ruth håller dock med Dilsa Demirbag-Sten, och menar att svt:s val av frontfigurer innebär ett ställningstagande som inte hör hemma inom public service.

– Jag håller helt med henne. Att använda sig av de här tre kvinnnorna, som har extrema åsikter i en speciell fråga, är att göra ett ställningstagande i en väldigt kontroversiell fråga.

– Muslimerna är en minst sagt blandad grupp i Sverige. Genom att släppa fram de här kvinnorna definierar SVT muslimer som kvinnor i huvudduk och med sharialagar och andra extrema förhållanden. Och det är ett olyckligt missförstånd, säger Arne Ruth.

Svt menar att de gjort en dokumentär, och att kvinnorna i första hand ska ses som huvudrollsinnehavare och inte programledare. Förändrar det din syn?

– I så fall rör det sig om en dokumentärserie. Dokumentärer innebär att kartlägga verkligheten, och då blir valet av de här kvinnorna ett ställningstagande. Vill man släppa fram deras åsikter ska det sättas under granskning som allt annat, säger Arne Ruth.

Helena Benaouda håller inte med och menar att det handlar om att värna yttrandefriheten.

– Jag förstår inte varför man ska tysta varandra. Yttrandefrihet ska finnas så länge man inte kränker någon annans rättigheter, att ha yttrandefrihet innebär också att man har ett ansvar för etik och moral.