Det är morgon. Tåget stannar, dörrarna öppnas. Jag och mina medpassagerare försöker stiga ur, men hindras av den ogenomträngliga vägg av människor som väntar på perrongen. Precis som vanligt försöker de tränga sig in i vagnen innan någon gått av. Eftersom den här scenen utspelar sig varje dag, tänker man ju att någon borde lära sig något av den. Till exempel att det helt enkelt inte går att komma in i en full vagn förrän människorna i den har gått ut. Nu för tiden brukar jag tänka på uppfinnaren Ray Kurzweil när jag står fastlåst i den där människomuren som sakta gnuggar sig fram och tillbaka i sina försök att gå på och av samtidigt.
Låter namnet bekant? Det beror antagligen på de synthar som bär upphovsmannens efternamn. Kurzweil, som ursprungligen tog fram hjälpverktyg för blinda, konstruerade en tidig text-till-tal-synthesizer som Stevie Wonder fastnade för och började använda som musikinstrument 1976. Än i dag produceras en rad keyboards under samma namn.
De senaste åren har Kurzweil varit aktuell genom sina uppseendeväckande spådomar om framtiden, bland annat i nya filmen The Singularity Is Near. Vi har 30 år kvar, säger han frankt. Sedan kommer datorerna vara lika intelligenta som människorna. Och när vi har så smarta maskiner – ja, då kommer vi själva att bli klyftigare på kuppen.
Kurzweil menar att vi hamnar fel när vi blickar tillbaka på historien för att försöka dra slutsatser om framtiden. Vi tänker nämligen alldeles för linjärt. Problemet är att tekniken ständigt gör jättehopp, medan vi förväntar oss att den ska utvecklas i jämn takt. Klart är att en brytpunkt väntar. Någon gång kommer datorerna att ha skaffat sig något som kan jämställas med mänsklig intelligens. Och eftersom datorer kan skapas mycket snabbare än män och kvinnor – som ju normalt tar mellan 60 och 70 år på sig att begripa ett dyft om livet – kan vi räkna med ett rejält skifte när miljarder überintelligenta datorer kopplas in samtidigt.
Vad kan vi då vänta oss? Att vi löser upp gränsen mellan människa och maskin genom att placera datorerna inuti oss, svarar Kurzweil. Vi kommer att programmera om våra kroppar, koppla våra hjärnor till internet och spara våra minnen för alltid! Vi besegrar döden och stoppar åldrandet! Det gäller bara att hänga sig kvar på jorden till 2045, säger Kurzweil, född 1948, som själv käkar en specialdiet för att lyckas övervinna den död som han tror kan få sig en match om tre decennier.
Kurzweil har mött en hel del skepsis. Fast nästan ingen tvivlar på att den riktning han målar upp i stora drag stämmer. Det är bara det att det är så svårt att tro det när man går omkring i decembermörkret. Kommer vi alla verkligen att bli så smarta? Så snart? Vi som inte ens kan uppfinna kopieringsapparater som klarar av att trycka ut mer än tio sidor innan det blir papperstrassel. Vi som fortfarande står som fån så fort vi ska koppla in en projektor till datorn.
Ja, är inte den stora frågan om datorerna, om de nu blir så intelligenta, verkligen kommer att vilja koppla in sig i OSS? Man kan ju hoppas det. Jag vet i alla fall vad de i så fall kommer att säga till de där pendlarna som kämpar med begreppen på- och avstigning.
