Tyskland implementerade EU:s datalagringsdirektiv redan i början av året och sedan dess måste landets teleoperatörer spara information om sina kunders telefonsamtal och e-post i sex månader.

Lagen har dock fått oväntade konsekvenser, visar en undersökning från det tyska forskningsinstitutet Forsa. Redan efter mindre än ett halvår började många tyskar att förändra sina kommunikationsvanor.

Undersökning gjordes i maj i år och publicerades i juni.
1 002 personer har deltagit och resultatet visar att 48 procent anser att datalagringen är en nödvändig metod för att bekämpa brott.

Men samtidigt svarar 46 procent att intrånget i privatlivet är alldeles för stort – och mer än hälften av deltagarna svarar att de skulle dra sig för att ringa psykologer, drogavvänjningskliniker eller relationsrådgivare på grund av lagen.

Dessutom svarar elva procent att de faktiskt redan avstått från att ringa telefonsamtal eller skicka e-post på grund av lagen.

– Konsekvensen har blivit att en del människor faktiskt har förändrat sitt beteende eftersom de vet att deras kommunikation sparas. Och det handlar inte om kriminella, utan om vanliga människor, säger den tyska EU-parlamentarikern Alexander Alvaro till SvD.se.

Alvaro tillhör den liberala gruppen i parlamentet och sitter med i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och rättsliga frågor. Dessutom har han varit parlamentets särskilda rapportör om datalagringsdirektivet, vilket gör att han är väl insatt i vilka konsekvenser lagen har fått.

– Min personliga åsikt är att datalagringen liknar en katastrof, säger han.

Redan innan direktivet röstades igenom 2006 ställde motståndarna en rad frågor: hur ska lagen implementeras rent tekniskt, vem ska stå för kostnaderna, lever lagen upp till Europakonventionen och de mänskliga rättigheterna och hur påverkas samhället och allmänheten.

– Jag är ledsen att behöva säga det, men alla våra farhågor har besannats. Ingen tog sig tid att svara på de här frågorna. Nu kan jag säga att direktivet var dåligt förberett och ett bra exempel på en dålig lagstiftning, säger Alvaro.

Dessutom oroar han sig för att lagen – som säger att brottsbekämpande myndigheter enbart ska få tillgång till uppgifterna vid allvarliga brott – redan har börjat missbrukas.

– När min kollega i det tyska parlamentet frågade regeringen hur ofta man använder sig av lagen blev svaret att enbart under maj och juni så hade det gjorts 2 996 förfrågningar där man ville få tillgång till trafikdata. Då är det ju uppenbart att man inte bara vill ha information om allvarliga brott.

Datalagringsdirektivet är nu uppe i EG-domstolen efter att Irland har klagat på hur EU tog sitt beslut. Ett avgörande väntas under första halvåret 2009. Domstolens generaladvokat Yves Bot har dock föreslagit att klagan ska avslås, men än vet ingen hur domstolen kommer att döma.

Dessutom pågår juridiska process i flera länder i EU – och i bland annat Tyskland ska författningsdomstolen nästa år avgöra om lagen är förenlig med den tyska författningen.

– Det finns ju goda skäl att vänta med att implementera direktivet tills avgörandet har kommit i EG-domstolen. Går domstolen på Irlands linje gäller finns ju inte längre någon laglig bas för direktivet, och då gäller det inte längre, säger Alexander Alvaro.