Darwin ansåg att tamhönsen härstammade enbart från den vilda, röda djungelhönan, men Uppsalaforskarna visar nu definitivt att även flera andra hönsarter är inblandade. När forskarna gjorde jämförelser i utseendet mellan olika hönsarter världen runt kunde de se stora skillnader.

–Tamhöns, och husdjur i allmänhet, är bra modeller för att förstå samband mellan variationer i generna och egenskaper. De gula benen är ett bra exempel på detta, säger Leif Andersson, professor i medicinsk biokemi och mikrobiologi vid Uppsala Universitet.

Tamhönsens gula ben finns inte hos den art som Darwin föreslog men däremot hos den grå djungelhönan. Forskargruppen blev därför nyfiken på om det fanns något gemensamt mellan tamhönsen och just denna art. När forskarna jämförde de två hönornas gener hittade de ett speciellt gemensamt område. Det reglerar ett enzym som bryter ned karotenoider, förämnen till A-vitamin, som är närings- och färgämnen hönsen får i sig via födan.

Forskarna kunde visa att båda hönsarternas gener producerade mindre enzym vilket förklarar både att benen blir gula och att de är släkt med varandra. Ju mindre enzym desto gulare blev hönsens ben. Hönorna behöver dessa ämnen för att kunna framställa A-vitamin som är nödvändigt för synen. I artikeln spekulerar forskarna även kring betydelsen av gula ben i samspelet mellan höns. Kanske skickar den gula färgen ut signaler om hälsa och styrka.

Samma gen kan även vara inblandad i den pigmentering som gör flamingon rosa och laxen röd, diskuterar forskarna. En ökad förståelse av de mekanismer som gör att tamhöns får gula ben kan alltså bidra till att fler gåtor om vårt ursprung blir lösta.