Foto: anders wiklund/scanpix/arkiv
Aromer, färgämnen och konsistensgivare – tekniken finns redan för att fylla maten med kemiska tillsatser i form av extremt små partiklar. Resultatet blir så kallad nanomat och i vilken utsträckning den förekommer är det ingen som vet säkert. Lika lite vet man hur hälsan påverkas. Det rapporterar EU:s livsmedelsmyndighet EFSA som efterlyser mer forskning och kunskap.
En EU-finansierad rapport gjord av Jordens vänner, som citeras av EFSA, listade mer än hundra livsmedelsprodukter som säljs på den internationella marknaden men varnade samtidigt för rejäla mörkertal.
–Tempot har skruvats upp och det finns ett starkt behov av att snabbt få fram mer kunskap, säger Kettil Svensson, toxikolog på Livsmedelsverket.
–Allra minst studier finns det kring oralt intag. Några av de studier som finns tyder på att nanomaterial kan verka inflammationsdrivande i tarmen. Det behöver inte betyda att nano entydigt medför hälsorisker. Varje nanomaterial måste bedömas för sig, inte i klump.
Nanomaterial har flera fördelar. De små partiklarna kan få andra och kraftigare kemiska egenskaper än samma ämne vid större partikelstorlek. De kan också vara bärare av näringsämnen som effektivt tränger in i det organ eller de celler som är målet.
Matförpackningar kan sprejas med en atomdimma som gör dem absolut täta, vilket ger förlängd hållbarhetstid åt maten. Ytor på behållare och köksredskap kan dessutom göras så släta att alla hotande bakterier obönhörligt halkar av slevar och skärbrädor.
Med nanoteknik kan man göra förpackningar som byter färg när innehållet blir för gammalt, eller som frigör nya näringsämnen i den takt de försvinner ur maten. Men oönskat nanomaterial kan också komma in i matkedjan via bekämpningsmedel som används på åkrarna.
Nu har EFSA gjort en bred genomlysning av hur allt detta påverkar EU:s konsumenter. ”Den största oron”, skriver EFSA, ”grundar sig i bristen på kunskap om potentiella effekter och påverkan av nanomaterial på människans hälsa och på miljön.”
Rapporten pekar också på ”svårigheten att karaktärisera, upptäcka och mäta” nanomaterialet. Dessutom påpekas att det finns högst begränsad information om hur vanligt det är med nanomaterial i produkter som säljs på EU-marknaden.
Den svenska kemikalieinspektionen har fått i uppdrag att kartlägga förekomsten av nanomaterial i Sverige. Rapporten är ännu inte klar men enligt den ansvariga, Margareta Östman, rör det sig än så länge om ett begränsat antal produkter, omkring hundra. En av de vanligaste är solskyddskräm med UV-filter i titaniumdioxid.
–Det satsas väldigt mycket på forskning. Men även om inställningen kan variera hos företagen har jag mött en ganska stor tveksamhet mot att hoppa på för tidigt. Ordet asbest har dykt upp flera gånger. Man vill undvika att göra om det misstaget, säger Margareta Östman.
Kartläggningen gäller material med en partikelstorlek på mindre än 100 nanometer. I rapporten från Jordens vänner påpekas att många produkter på marknaden har en partikelstorlek på mellan 100 och 300 nanometer. Dessa klassas inte som nanomaterial trots att de har nanoegenskaper.
–Att definiera nanomaterial på ett bra sätt är bland det första som måste göras. Ska det vara 100 nanometer eller även innefatta större partiklar? Det här måste man börja med att utreda, säger Kettil Svensson på Livsmedelsverket.
