”Just den här stunden, oj – vad jag har längtat efter den!” Det är den 17 mars 2007 och den nyvalda S-ledaren Mona Sahlin står i talarstolen och bryter mot Jantelagen.

Drygt tre och ett halvt år senare är hela S-imperiet skakat i grunden. Socialdemokraterna har tappat 115000 väljare, 17000 medlemmar och mångmiljonbelopp i partistöd. Det stolta rödgröna projektet har havererat. Det saknas en partiledarkandidat med lyskraft. Socialdemokraterna är jämnstora med Moderaterna.

På partiets förtroenderåd i dag står Mona Sahlin framför partikamraterna igen. Innan hon tvingades kliva åt sidan planerade hon att hålla ett tal om förnyelse som skulle väcka uppståndelse i partiet: ”Jag tänker ta ansvaret som partiledare att peka vartåt jag vill att partiet ska gå”, sa hon i en SvD-intervju för mindre än en månad sedan.

Socialdemokraternas kraschlandning i valet är inte bara Mona Sahlins fel, men det är förstås ett misslyckande för en partiledare att först efter valet kunna förklara hur politiken egentligen borde ha sett ut.

Och det är alldeles för sent, när efterträdarna redan har börjat positionera sig. Mona Sahlin kommer inte att bestämma partiets framtida inriktning, men det här är vad hon lämnar efter sig till nästa partiledare att hantera.

Partisämja

Har Socialdemokraterna en ekonomisk-politisk linje? Ja, två helt olika faktiskt.

Det har börjat svida partiets gamla höger-vänsterkonflikt. Främst på högersidan står Mona Sahlin och finansministerkandidaten Thomas Östros som ifrågasätter valrörelsens ekonomiska politik: den nya förmögenhetsskatten, fastighetsskatten och avskaffande av rut-avdraget.

Till vänster står bland andra partiets ledande skattepolitiker Veronica Palm, som har försvarat de skattehöjningar som partiet gick till val på. Både Östros och Palm är möjliga efterträdare till Sahlin.

Politisk förnyelse

”Politisk förnyelse” uppfattas inom socialdemokratin ibland som kodord för högersväng och anpassning till mittenväljarna. Ett steg i den riktningen var att Mona Sahlin drev igenom att betyg ska ges från sjunde klass. I övrigt finns det få som beskriver socialdemokratin som självutmanande eller nytänkande, åt varken vänster eller höger, under hennes partiledarskap. Inte ens Mona Sahlin själv, som kommenterade frågan så här i SvD-intervjun: ”Har vi tänkt en ny näringspolitisk tanke på 20 år?”

Personförnyelse

Jo, Mona Sahlin har gjort det. Men det har inte fungerat. I partiets mäktiga verkställande utskott (VU) är hälften av ledamöterna invalda efter att Sahlin blev partiledare, och det ser nästan likadant ut i partistyrelsen. Men den förnyelsen har inte lockat några väljare, tvärtom. Och efter åren i opposition har partiet ett annat, nytt problem: det börjar bli mycket ont om riktigt kända S-politiker.

Strategisk förnyelse

Mona Sahlin genomförde en radikal strategisk förnyelse genom att skapa den rödgröna alliansen. Socialdemokraterna har alltid strävat efter att regera ensamma, men Mona Sahlin knöt ihop sig med Miljöpartiet och – under tvång från partiets vänsterflank – Vänsterpartiet.

Resultatet blev att S inte fick regera alls. Allt fler socialdemokrater skyller nu motgångarna på rödgröna alliansen och har kanske glömt att partiet backade lika mycket i valet före. Då i ensamt majestät.

Jämställdhet

Kön spelade stor rollnär Mona Sahlin valdes till partiledare. När hon lämnar sitt uppdrag finns det ingen som kräver att nästa partiledare ska vara en kvinna.

Sahlin har länge varit engagerad i jämställdhetsfrågor, men profilförslaget om fler pappamånader kastade hon i papperskorgen före valet. Troligen för att många väljare inte gillar det.

Regeringsduglighet

I stort sett alla mätningar inför valet pekade i samma riktning. Väljarna hade större förtroende för de borgerliga än för Socialdemokraterna, när det handlar om att sköta Sveriges ekonomi och arbetsmarknad. Det är en historisk konkurrensfördel för Socialdemokratin som har gått förlorad.

Partiets självbild

Socialdemokraterna har varit störst så länge svenskarna fått rösta fritt, oftast långt större än konkurrenterna. Men Mona Sahlin lät Moderaterna komma ikapp: S slog M med bara 35731 röster. Och i opinionsmätningarna efter valet är Socialdemokraterna mindre än Moderaterna.

Socialdemokraterna är inte längre ett oslagbart parti.