De två amerikanska forskarna belönas för ”studier av G-proteinkopplade receptorer”.

Professor Sven Lidin förklarar varför de belönade forskarnas upptäckter kring receptorerna är viktiga.

– Att veta hur de ser ut och hur de fungerar kan ge oss verktyg för att tillverka bättre mediciner med färre sidoeffekter.

Årets pris handlar om cellernas mottagare, receptorerna, som gör att cellerna kan känna av och anpassa sig till omgivningen. Lefkowitz och Kobilka belönas för upptäckter där de har kartlagt en betydelsefull familj av sådana receptorer, de så kallade G-proteinkopplade receptorerna.

– Det var en total chock och överraskning. Det kommer att bli en galen dag på kontoret i dag. Jag hade tänkt klippa mig, om ni kunde se mig skulle ni förstå att det verkligen behövs men jag får nog skjuta upp min klipptid nu, säger professor Lefkowitz som är med via telefon och blir gratulerad till sitt pris.

Han fick beskedet tidigt i morse men eftersom han sover med öronproppar så tog hans fru telefonsamtalet.

– Hon fick armbåga mig så att jag vaknade, ”du har telefon”, sade hon. Jag hade inte susning om att jag skulle väckas av det här beskedet.

Brian Kobilka har ännu inte riktigt förstått att han verkligen är en pristagare. Kobilka bor i Kalifornien där klockan just nu är mitt i natten. Samtalet från Vetenskapsakademien väckte honom, men han kommer inte att kunna somna om, säger han till TT.

– Det kan bli svårt. Exakt varför jag får priset vet jag inte riktigt, men jag tror att det har att göra med att jag nyligen lyckades kristallisera dessa proteiner och för att jag på så sätt lyckades beskriva hur de ser ut.

Robert J Lefkowitz har med hjälp av radioaktivitet lyckats påvisa flera sådana här mottagare. Han utvann receptorn från dess gömställe i cellens vägg och kunde på så sätt skapa sig en uppfattning om hur den fungerade.

Kollegan Brian Kobilka lyckades ur kroppens arvsmassa leta fram den gen som kodar för den receptor som Lefkowitz upptäckte.

När forskarna analyserade genen fann de till sin förvåning att receptorn liknade en receptor i ögat som fångar ljus. Det var då de insåg att det fanns en hel familj receptorer som ser ut att fungera på samma sätt. Det är denna familj som kallas för G-proteinkopplade receptorer.

Närmare 1 000 av kroppens gener kodas för sådana receptorer, bland annat receptorerna för ljus, smak, doft, adrenalin, histamin, dopamin och serotonin. Runt hälften av alla läkemedel i dag verkar via den G-proteinkopplade familjen.

Robert Lefkowitz är amerikansk medborgare, född 1943 i New York, och numera professor vid Duke University i Durham, USA.

Brian Kobilka är också amerikansk medborgare, född 1955 i Little Falls, Minnesota. Han är professor vid Stanford University School of Medicine i Kalifornien.

Fram till förra året hade 161 personer tilldelats nobelpriset i kemi, varav fyra var kvinnor. Medelåldern på pristagarna har varit 57 år. Forskaren Frederick Sanger är den enda som har fått kemipriset två gånger, år 1958 och år 1980. Listan över de som nomineras till nobelpriset hålls hemlig i 50 år.

Motiveringen för kemipriset publiceras på Nobelprisets hemsida kort efter tillkännagivandet.

Nobelpristagaren Brian Kobilka har ännu inte riktigt förstått att han verkligen är en pristagare. Kobilka bor i Kalifornien där klockan just nu är mitt i natten. Samtalet från Vetenskapsakademien väckte honom, men han kommer inte att kunna somna om, säger han till TT.

– Det kan bli svårt.

Han får priset för studier av de G-kopplade proteiner som finns i cellmembranet.

– Exakt varför jag får priset vet jag inte riktigt, men jag tror att det har att göra med att jag nyligen lyckades kristallisera dessa proteiner och för att jag på så sätt lyckades beskriva hur de ser ut.

TT: Är inte detta forskning mer för ett medicin- eller biologipris?

– Jag håller med, även om mitt fokus har varit strukturen av dessa proteiner.

TT: Vad ska du göra med prispengarna?

– Det vet jag inte ännu, men kanske kan mina barn få något att ärva. Jag har två barn, 28 och 31 år gamla, så vi får väl se.

De båda pristagarna har båda en bakgrund som läkare och deras upptäckter har stor betydelse vid framtagning av framtida mediciner. Trots det var det inte svårt att avgöra om priset skulle vara ett medicinpris eller ett kemipris, enligt den kemiexpert som SVT intervjuar efter presskonferensen. Upptäckterna bygger nämligen helt på biokemiska kunskaper.

Omkring hälften av alla mediciner verkar via G-kopplade receptorer som sitter i cellmembranet. Det finna en hel familj av G-kopplade receptorer och de kan reagera på allt från ljus och smak till dopamin och serotonin. När dessa ämnen binder till receptorerna på cellytan blir resultatet en signalering ner i cellen.

TESTA DIG SJÄLV: Quiz – vad vet du om Nobelpriset?

GRAFIK: Här är förra årets pristagare

SÅ GICK DET I FJOL: Kvasikristaller gav Nobelpris