Jag undrar ibland vad det är för typer som skriver alla arga, irrelevanta mejl till mig och andra kvinnor som tar plats i offentlighet. Hur de där männen ser ut som enligt nya boken Tobleroneaffären ringde hem till Mona Sahlin och skrek saker som ”jävla äckel” och ”din jävla sossehora” i telefonsvararen. Nu tror jag att jag kanske har svaret.

Det första vi hör när vi kliver innanför dörren till krogen som inte är en av Stockholms flottaste men inte heller hör till de allra sunkigaste är ”den jävla fittan”. Mannen bakom ordvalet verkar vara i 40-årsåldern och står mitt i en grupp jämnåriga polare som alldeles självklart blockerar ingången och gör det svårt för andra att ta sig vidare in i lokalen. Minuten efter lägger en annan man armen om mina axlar och låter handen snudda vid övre delen av mitt vänstra bröst. Han drar mig intill sig nästan som i en omfamning och andas många sura öl i mitt ansikte.

Jag och väninnan har just sprungit Midnattsloppet. Vi är utmattade, osminkade med svettstripigt hår och precis som den oönskade kavaljeren luktar vi inget vidare.

En blind mullvad skulle förstå att vi inte är där för att ragga.

Upprymda efter att ha tagit oss igenom en mil vill vi nu tvärtom på nördars vis dissekera loppet i detalj över varsin öl och sedan åka hem och krascha i bingen. Ungefär som många män gillar att gå ut och titta på tipsextra på storbild tillsammans eller ta ett par öl efter korpmatchen. Med den skill- naden att när kvinnor gör det är det tydligen fortfarande för vissa en provokation.

Jag är rätt övertygad om att männen som kretsade omkring oss den där kvällen häromveckan egentligen inte var ett dugg intresserade av oss som presumtivt nattsällskap. De pissade revir. Ville visa att om vi skulle befinna oss där så var det för deras skull, inte för vår egen. Exakt som männen som mejlar och kallar mig och andra kvinnor för manshatare när vi skriver om jämställdhet och kvinnors rättigheter. De som hatar Mona Sahlin men beundrar Ulf Brunnberg och tycker att det var på tiden att någon tog bladet från munnen och vågade säga som det är. Att kvinnor inte har något inom kriminalvården eller brandkåren att göra. Eller som en inringande lyssnare uttryckte saken i Radio ett i veckan: ”Kvinnor behöver bara vara på tre ställen: tvättrummet, köket och sängen.”

Vissa män anser att bara män ska äga det offentliga rummet. MEN, och det är viktigt att komma ihåg, majoriteten män och kvinnor tycker att det är bäst när det är blandat. De flesta tycker att varje individ – man och kvinna – har rätt att själv bestämma över sin kropp, sina livsval, sin sexualitet och hur hen ska se ut och vara.

Mörkermännen vet det. Och de börjar bli desperata. De har snart inga vänner kvar. Och deras argument är slut.

”Man blir inte gravid av en riktig våldtäkt.”

”Det vore bättre om kvinnor var kvinnor och män var män.”

På den nivån är det.

Jag tror inte att vi behöver hetsa upp oss för mycket. Kanske borde vi rent av gå ut på krogen, ta riktigt stor plats och slå klackarna i taket. För stolligheterna är inget nytt hot. De är patriarkatets sista suck.