Olle Morsing har krupit under sitt gosiga täcke och leker att han är bebis. Han pysslas om av Emma Ylvasdotter, Auyin Hildén-Widegren och Pippi Gauffin. Föräldrakooperativet I-or inledde ett genusprojekt i september, men ibland blir leken ändå traditionell.
”Åh, så söt du är, vilken fin tröja.” Flickor välkomnas ofta till dagis med en kommentar om sina kläder. Pojkar får sällan höra samma sak.
– Det där med att kommentera flickornas kläder jobbar jag på att sluta med. Det är tack vare projektet, säger Carina Lindberg,
föreståndare på föräldrakooperativet I-or.
Jämställdhetsprojektet på I-or har precis inletts. Ändå har förskolan kommit långt jämfört med de flesta förskolor i Stockholm. I den senaste inspektionsrapporten från utbildningsförvaltningen i Stockholms stad konstaterar inspektörerna att få förskolor, enskilda och kommunala, lever upp till läroplanens krav på jämställdhet.
– Många förskolor har påbörjat en diskussion om genusfrågor och det finns ett starkt engagemang. Men jag har inte sett någon förskola här i Stockholm som har tagit det sista steget och integrerat jämställdhetsarbetet i vardagsarbetet, säger förskoleinspektören Lisbeth Sundström.
Men pedagogerna behöver hjälp och mer kunskap om genusfrågor om det ska gå, skriver inspektörerna.
I Stockholm finns ett tiotal genuspedagoger, utbildade med bidrag från regeringen som ville hjälpa kommunerna att få igång jämställdhetsarbetet. Men kunskapen hos de utbildade pedagogerna har inte tagits till vara, medger Inger Stark (v) som är ordförande i stadens jämställdhetsråd. Men nu har hon ”letat upp” dem och samlade dem nyligen till ett första möte.
I den kommande budgeten kommer det att finnas en jämställdhets- och demokratifond på sju miljoner kronor, erfar SvD, som ska kunna finansiera bland annat pedagogernas projekt.
Albin Hagberg är genuspedagog och det var han och hans sambo Miriam Malmqvist som själva tog kontakt med förskolan I-or och presenterade sin idé. Projektet finansieras med pengar från den statliga Delegationen för en jämställd förskola.
På I-or har både mammor och pappor varit med i verksamheten och hjälpt till i köket och disken sedan starten på 70-talet. Jämställdhet har alltid varit aktuellt, men arbetet har inte varit tillräckligt medvetet, anser Carina Lindberg.
Föräldrarna har varit mycket positiva till projektet och detta är typiskt för Stockholmsföräldrarna. Medan förskolor i andra kommuner mötts av skeptiska föräldrar är situationen motsatt i Stockholm.
– Det är ofta föräldrarna som frågar efter och initierar genusarbetet. Jag har fått samtal från föräldrar som undrar vilka krav som man kan ställa på personalen. Jag citerar läroplanen, säger Lisbeth Sundström.
På I-or har personalen börjat att mer systematiskt observera sig själva och barnen för att se hur de behandlar flickor och pojkar.
Bland annat har de börjat mäta hur länge barnen talar på samlingen. Resultatet är inte analyserat, men det är tydligt att pojkarna talar mer än flickorna.
Även om arbetet ännu inte kommit så långt så har medvetenheten redan gett resultat. Carina Lindberg har märkt hur lätt det är att be flickor om tjänster eftersom de ofta svarar ja. Pojkarna säger oftare nej till att hjälpa till.
– Jag har blivit observant på att inte vända mig till flickorna bara för att pojkarna sagt nej, säger hon.
En genomgång av barnens böcker på I-or har visat att killarna har flest förebilder i litteraturen. De flesta huvudpersonerna är pojkar. Men förskolan behöver inte kasta något, pedagogerna kan försöka vända på hela historien. I praktiken kan det bli som när barnen på I-or spelade en pjäs förra terminen. Då var det riddaren som var så känslig att han kände den lilla ”ärten” genom
flera lager madrasser.
