KONGO 1961

Dag Hammarskjölds sista resa inleds den 17 september på Ndjili-flygplatsen vid Leopoldville vid halv fem på eftermiddagen. Den 56-årige svensken i sin ljusa, skrynkliga, sommarkostym, kliver ombord på FN:s bäst utrustade plan. Det är en DC-6:a från svenska Transair.

Vid cockpit står planets namn: Albertina. Stjärtfenan pryds av Förenta Nationernas stolta lagerkransade emblem. Hammarskjöld har varit dess generalsekreterare i drygt åtta turbulenta år. FN är 1961 ännu en ung, formbar, organisation med växtvärk, en tonåring på väg att fylla 16 år.

Generalsekreteraren har klarat av många kriser i FN där talesättet blivit ”Leave it to Dag”. Men Kongo är hans värsta utmaning hittills. Här håller FN:s största fredsinsats med 16000 man från 20 länder på att gå över styr. Värst är det för FN i utbrytarrepubliken Katanga som ligger i det rika kopparbältet. Katanga leds av Moise Tshombe och det militära motståndet mot FN organiseras av vita officerare, sydafrikanska och europeiska legosoldater vilka stöds av mäktiga gruvföretag.

Den 12 september har FN-ledningen i Kongo startat ”Operation Morthor” för att med våld ta kontroll över Katanga, men det misslyckas. Katanga svarar med eldöverfall och flyganfall mot FN-trupperna. Men dessa litar på Hammarskjöld och lovar ”kämpa till sista kulan”.

–Vi var mycket begeistrade i Hammarskjöld. Han var en fantastisk chef och vi kände att vi var på hans våglängd. Det han gjorde var riktigt, minns Bjørn Egge, FN:s underrättelsechef i Kongo.

Den 83-årige före detta generalmajoren lutar sig tillbaka i fåtöljen i sitt trivsamma hus i Oslo, fjärran från dramatiken 1961, när SvD träffar honom 2003.

–Jag skulle egentligen ha varit med på Hammarskjölds plan. Han ville ha mig med eftersom jag var FN:s underrättelsechef i Kongo och kunde förklara läget för honom.

Att Egge aldrig kom med på Dag Hammarskjölds sista resa berodde på att legosoldater låg i bakhåll och hindrade honom. De vinande kulorna i bakhållet räddade hans liv. Istället blev Egge förste FN-tjänsteman på plats, den som identifierade FN-chefen och besökte olycksplatsen. Med glasklart minne berättar Egge att han egentligen inte alls ville till Kongo den där hösten.

–Jag var mycket emot att resa. Jag hade små barn och det var ju krig där nere. Men jag reste likaväl, jag kände att jag hade en förpliktelse att göra det.

När Dag Hammarskjöld landar i Kongo den 13 september överraskas han av att FN-trupperna är i hårda strider. Generalsekreteraren beslutar sig för att själv möta Moise Tshombe för att få eldupphör. Hammarskjölds livvakt Bill Ranallo, som följt honom i åtta år, postar ett brev till sin hustru. Bill har aldrig sett chefen så nedstämd, men nu är det bättre: ”han har bestämt ett möte med Tshombe någon gång idag”. Det ska hållas i Ndola i brittiska Nordrhodesia (nuvarande Zambia).

Hammarskjöld sätter sig längst bak i Albertinas bekväma VIP-avdelning med breda fåtöljer och en soffa till höger att vila på. Generalsekreteraren är spänd och nervös, minns senare hans närmaste man i Kongo, Sture Linnér. Med i planet reser en kvinnlig sekreterare med en bärbar kryptomaskin samt två FN-medarbetare. Längre fram sitter troligen FN:s fyra säkerhetsmän och de svenska FN-soldaterna Stig Olof Hjelte och Per Persson med varsin kulsprutepistol.

När Albertina lyfter kan den passionerade naturfotografen Hammarskjöld ta in det afrikanska landskapet nedanför. Att Belgiska Kongo under honom blivit fritt 1960 ingår i en politisk jordbävning av historiska mått: avkoloniseringen. Kolonialmakterna Storbritannien och Frankrike, som sitter i säkerhetsrådet, känner sig alltmer trängda.

September 1961 präglas också av kalla kriget som når nya köldgrader genom bygget av Berlinmuren som pågår för fullt. John F Kennedy i Washington och Nikita Chrustjov i Moskva irriteras alltmer över Hammarskjöld. Han agerar snabbt, med integritet och vägrar att böja sig för maktspråk utan hänvisar till FN-stadgan. ”De valde en sekreterare men fick en general”, som det sägs i FN-skrapan i New York.

Den amerikanske journalisten Walter Lippman skriver senare träffande att varken Öst eller Väst egentligen önskar Hammarskjöld framgång i Kongo: ”Om FN lyckas blir det nämligen ingen kommunistregering i Kongo. Det var därför Chrustjov hatade Hammarskjöld och hans kansli. Och om FN lyckas kommer det vita väldet inte att återupprättas i Kongo, och det är därför som pengar, propaganda och hemliga ingripanden används för att sätta käppar i hjulet för FN”.

Albertinas fyra motorer arbetar nu lugnt och jämnt. Chefspilot är Per-Erik Hallonquist och besättningen uppgår till sex man. De flyger en omväg rakt österut under radiotystnad för att inte riskera att bli nedskjutna. Kanske tänker Hammarskjöld denna kväll på FN:s förste fredsmäklare Folke Bernadotte, mördad av judiska extremister när han arbetade för vapenvila i Palestina 1948. Som ny generalsekreterare 1953 hyllade Hammarskjöld Bernadotte:

”Han dog som han levde, oförskräckt, osjälvisk – i tjänst för mänsklighetens högsta ideal. Han tjänade med en andens äkta ödmjukhet som förädlade hans arbete. Inget människoliv var för litet för hans medkänsla, inget hinder för stort för hans mod, ingen risk var för stor.”

I orden om Bernadotte har Hammarskjöld lagt in mycket av sig själv. Bernadotte mördades den 17 september. Denna flygning med Albertina mot Ndola sker exakt på dagen 13 år senare. Det är den sista dagen Hammarskjöld får uppleva.

NDOLA 1961

Några timmar in på dygnet den 18 september får Bjørn Egge, som är i Elisabethville (Lubumbashi) i Katanga, beskedet att Hammarskjölds plan är ”missing”. Senare samma dag ger Sture Linnér order till Egge att flyga till Ndola: ”du måste få tag i Hammarskjölds portfölj, kryptomaskinen och hjälpa till med identifieringen”.

En amerikansk flygattaché flyger tur och retur Ndola för att hämta upp Egge med en svensk FN-soldat som livvakt. När planet lyfter från Elisabethville beskjuts det och när det landar i Ndola vill britterna avväpna livvakten som istället skiljs från Egge.

–De ansåg ju att FN var fienden. Hammarskjöld var den främste exponenten för fienden och jag var där som fiendens representant. De gjorde allehanda svårigheter.

I Ndola finns en överlevande från kraschen, livvakten Harold Julien, och ett lik som inte är förbränt. Egge begär att få se kroppen på sjukhuset. I kylrummet så krävs han på besked: är det Hammarskjöld eller inte?

–De hade klätt av honom naken. Då såg jag att det var ett hål i huvudet, i pannan. Jag kan inte säga att om det var, eller inte var, ett skotthål. Jag såg bara att det var ett hål och mycket blod. Jag kunde inte se om det fanns krutstänk eller liknande.

Försökte du se närmare?

–Jag kunde inte. Det var två läkare på plats, två brittiska läkare och de tyckte inte om situationen. Jag kände att jag var mycket ovälkommen. Hela situationen var olustig.

Egge begär att få se de övriga kropparna. De ligger i ett kylhus för bananer. Flera svårt förbrända, men två av dem har han arbetat nära med och känner väl igen: ”en mycket svår upplevelse”.

Den högste britten på plats, högkommissarien lord Alport, vägrar att lämna ut Hammarskjölds tillhörigheter till Egge. Denne inser att britterna undersöker fynden. Men Egge, som under världskriget överlevt både fångenskap i tyskt koncentrationsläger och räddats till livet av Folke Bernadottes vita bussar, ger sig inte för en brittisk lord. Han följer efter Alport som senare föraktfullt beskriver Egge som ”en ganska självsäker ung man i T-shirt och smutsiga byxor”.

På kraschplatsen föreslår Bjørn Egge en genomsökning av terrängen bakom planet för att leta efter spår av en bombexplosion ombord, men det förvägras han blankt. Det han upplevde i Ndola lämnar honom ingen ro eftersom han aldrig fått se någon riktig obduktionsrapport om Dag Hammarskjöld.

–Jag sitter med en ohygglig känsla av att någon försöker dölja de verkliga, faktiska förhållandena. Jag beskyller inte britterna för att ha gjort detta med vett och vilja. Men det var i deras intresse att bli kvitt Hammarskjöld – han var den främste exponenten för att avskaffa kolonier över hela världen.

LIDINGÖ 2011

Dag Hammarskjölds brorson Knut Hammarskjöld kommer till Ndola dagen efter Bjørn Egge, den 19 september.

Knut får aldrig själv se Dags döda kropp förrän farbrodern ligger i kistan i ett kapell. Den nordrhodesiska polisen ger honom istället en uppsättning svartvita fotografier. De visar en till det yttre oskadad Hammarskjöld med slät panna. Att Hammarskjöld dött av någon inre skada och var till det yttre orörd är också den officiella versionen.

Långt senare, år 2000, kommer den norska historikern Bodil Katarina Nævdal ut med en bok där en norsk kriminalexpert som granskat fotona konstaterar att Dag Hammarskjölds panna bär spår efter retuschering för att dölja något. Det styrker Egges berättelse om ett hål i pannan.

Strax efter mötet med polisen i Ndola 1961 tas Knut Hammarskjöld åt sidan av en ung polisman som diskret räcker honom ett kuvert med orden: ”De här kommer nog att intressera er”. Vad Knut Hammarskjöld får är andra, mer otäcka, bilder tagna på olycksplatsen och som inte lämpar sig för publicering:

–De bilderna var tagna med Dag liggande på en bår. Det var blod, massor med blod. Det var på pannan och över vänster öga. Jag är ingen medicinare men han hade en väldig skada på vänster sida invid ögat. Vad det var måste man vara patolog för att tolka, anser Knut Hammarskjöld.

Och det var inte de enda skadorna:

–Han hade en skada ovan halsen, under hakan. Jag vet inte vad det var, men där var en massa blod.

Den brittiska forskaren Susan Williams som skrivit en nyutkommen bok, Who Killed Hammarskjöld? finner samma uppsättning bilder i Roy Welenskys efterlämnade papper. Welensky var premiärminister 1963–67 i brittiska Centralafrika, inklusive Nordrhodesia. Märkligt nog bär även bilderna av Hammarskjöld vid olycksplatsen spår av manipulation.

En brittisk patolog konstaterar att Hammarskjöld lever efter kraschen, men förmodligen är medvetslös. På bilderna finner han: ”en egendomlig, cirkelformad yta med klart avgränsad blekhet i höger ögonhåla, inom vilken det verkar finnas en ”skrubbad” yta mitt under ögonbrynet”. Det ser ut som om någon försökt pensla bort detaljer från fotona.

Om en sådan manipulation skett så förvånar det inte Knut Hammarskjöld. Han har en bakgrund som svensk diplomat med en rad internationella uppdrag, bland annat som chef för flygorganisationen IATA åren 1966–84.

Redan i Ndola förvånas han över rhodesiernas och britternas ”organiserade ointresse” av att gå till botten med haveriet. Han har oförtröttligt i 50 år sökt svar på mysterierna kring kraschen.

Knut Hammarskjöld uppger att det existerar en obduktionsrapport om Dag Hammarskjöld, men att han aldrig har fått se den:

–Det finns fortfarande oklarheter som måste utredas.


En Aktuelltsändning från visar att sorgen efter Dag Hammarskjölds oväntade död var stor i Stockholm den 19 september 1961. Reporter: Bo Holmström. Webb-tv

Sorgens dag i Stockholm

Intervjuer från SVT med stockholmare om deras reaktioner efter budet om Dag Hammarskjölds död. Ur Aktuellt den 19 september 1961. Reporter Åke Holmberg. Webb-tv

Svenskarnas reaktion på dödskraschen

En film från guardian.co.uk skildrar omvärldens reaktioner på Dag Hammarskjölds död. Webb-tv

Omvärldens reaktioner

Knut Hammarskjöld berättar om vad hans farbror Dag Hammarskjöld har betytt för honom. Ljud

Knut Hammarskjöld pratar om sin farbror

Dag Hammarskjölds liv i årtal