Citypappan ut i ljuset

Men det är inte alltid lätt att vara pappa i ett samhälle som fortfarande utgår från att mamman är den som är hemma med barnen. En värld där papporna får byta blöja på sina barn på handikapptoaletter och där politiska löften om pappagrupper troligen inte infrias.

Papporna på Södermalm i Stockholm är bäst i Sverige på att vara ­lediga med sina barn. De tar ut nästan 25 procent av föräldraledigheten jämfört med knappt 20 procent av papporna i Botkyrka och i Skåneregionen.

–Här på Söder bor många mediemänniskor och statsanställda. Det är nog mer okej i våra kretsar att vara hemma med barn. Sedan tror jag att acceptansen är lägre för män i näringslivet att vara föräldralediga, säger Henrik Bergquist som är pappaledig i tio månader med sonen Vilhelm.

Familjen Bergquist Zilliacus bor vid Mariatorget på Söder. Vilhelm, 15 månader, sitter vid köksbordet i lägenheten och äter mellanmål. Pappa Henrik står vid spisen och mosar mer banan åt sin hungrige son.

Henrik minns sin första aktivitet som pappaledig tillsammans med andra föräldrar. Eller mammor. För Henrik reagerade på att det bara var kvinnor där. Så han räknade dem.

–Femton mammor. Och så jag. Jag var rädd att inte klara av Vilhelm och att tjejerna skulle sucka över min nybörjarklumpighet.

Henrik fortsatte vara ensam man i några månader till, men när Vilhelm nu är lite äldre har fler pappor kommit till öppna förskolan. Han tycker att Stockholm visserligen är barnvänligt, men han gillar inte att tvingas gå på handikapptoaletten för att det saknas skötbord på många av stadens herrtoaletter.

–En gång när jag var ute med Vilhelm fanns det inget skötbord ens på handikapptoaletten. Nu hade jag tur för min fru var med. Men tänk om jag hade varit ensam, var skulle jag då byta på honom? Jag påpekade det och tänkte att det kanske blir en förändring om fler säger ifrån.

Ett annat problem som många pappor i stan upplever är avsaknaden av organiserade pappagrupper. Landstinget vill satsa på pappagrupper på alla Stockholms läns mödra- och barnavårdscentraler.

–ABF gjorde en utvärdering av pappagrupperna som visade att de fungerar bra och är väldigt uppskattade. Idag finns inte pappagrupper på alla bvc och mvc, någonting som vi ville ändra på genom vårt beslut, säger Birgitta Rydberg, folkpartistiskt sjukvårdsborgarråd och en av dem som ligger bakom beslutet.

Men alla är inte övertygade.

–Pappagrupperna ska skötas ”inom befintlig verksamhet” heter det enligt beslutet. Det innebär att vi, personalen på alla länets bvc och mvc, själva ska hålla i pappagrupperna. Problemet är att vi saknar både tid, pengar och ­kunskap till det. De pappagrupps-ledare som vi har anlitat har fungerat väldigt bra, nu tvingas de sluta för att vi ska ta över. Det är en massa kompetens som försvinner. Jag vet inte hur beslutsfattarna har tänkt, säger en barnmorska som SvD har pratat med.

Eftersom beslutet togs i slutet av februari har det ännu inte utvärderats.

Tillbaka i lägenheten på Söder. Vilhelm slår med skeden i bordet. Han har ätit klart och vill leka. Pappan lyfter upp honom och så bär det av in till vardagsrummet där Vilhelm sätter sig ner för att leka. Klossarna i rött, blått och gult är hans favorit.

–Han gillar inte leksaker så mycket, bara klossarna, säger pappa som sitter på golvet i ett hav av leksaker.

Efter en stund tröttnar både far och son. De bestämmer sig för en tur till Aspuddens djur och kul.

På med den blå mössan som gammelmoster har stickat, en röd overall och så hämtar Henrik barnvagnen.

Bland doften av barr, gödsel och svettiga djur klappar Vilhelm glatt dvärggetterna som trots hans lite hårda behandling lugnt står kvar. I djurparken finns också hästar, katter och höns. Vinden är kall och den svarta katten som Vilhelm är så nyfiken på springer iväg. Snart tröttnar han på djuren.

–Det är dags att gå hem och laga mat, säger Henrik som har börjat frysa om fötterna.

Om en månad är Henriks pappaledighet över. Då är det arbetet med katastrofbistånd på Utrikesdepartementet som gäller. Jordbävningar, översvämningar, krig och död. En stor skillnad jämfört med livet som pappaledig.

–När jag var pappaledig precis efter att Vilhelm fötts kändes det meningslöst att börja jobba igen. Jag ville ju vara med Vilhelm. Nu kommer det att bli likadant. Men, jag ska inte tillbaka till den ”övertidstillvaro” som jag hade innan Vilhelm föddes. Vilhelm är viktigare.