Sebbe: Tror du S väljer partiledare bakom stängda dörrar denna gången med? Var inte det en av problemen med hela Juholt-affären?

Jonas Hinnfors: Jag tror det står och väger. Blir valet slutet tror jag risken är stor att den nyvalde får vissa problem att sätta igång förnyelsearbetet med legitimitet (men det beror förstås lite på vem det blir). En öppen process skulle ha utsikter att få kandidaterna att faktiskt tala politik underkampanjen, precis det partiet behöver. Då skulle partimedlemmarna - och kanske en valberedning - kunna i lugn och ro följa argumentationen och ta ställning till vem som faktiskt verkar kunna ha utsikter att leda partiet så att dess olika delar kan samlas kring konkreta reformer.

Dunderfarmor: Jämtin sa att S är det största partiet i Sverige.Det stämmer väl inte?

Jonas Hinnfors: Det beror på hr man ser det. I riksdagen är (S) störst och partiet har dessutom flest medlemmar. I opinionsundersökningarna är just nu (M) störst, men opinionsundersökningar är ju inte riktigt på riktigt. Hade det varit val idag pekar väl dock det mesta på att (M) hade blivit största riksdagsparti.

Bo Reuter: Partisekreteraren påstår , att taket är högt i det soc.dem. partiet men att grundvårderingarna måste delas. S. splitt- -rades 1917 , därför att grundvärderingarna inte delades. Det är ju samma sak nu. Vore det inte bra. om S. klövs..... Det skulle bli tydligare för väljarna. En statsminister å andra sidan ska ju sträva efter att hålla ihop landet ----- att minska motsättningarna mellan stad och land , men ett PART I är en PART--ett intresse.

Jonas Hinnfors: Trots allt var nog striden om grundvärderingar betydligt större 1917. De flesta partier har relativt högt i tak och medlemmar tycker ganska olika. Var gränsen går är inte så lätt att säga, men ett minimimått är väl att inga underorganisationer börjar att systematiskt motarbeta de konkreta förslag partiet står för. Iband är nog gränsen ändå inte alldeles glasklar..

Jan-Åke: Eftersom S gått ner i opinionsmätningar och M gått framåt. Betyder det att många S-väljare gått över till Moderaterna? Jag förmodar att många gått till miljöpartiet, men Centern och Folkpartiet har väl annars räknats som mittenpartier och man tycker att det borde ha varit de som lockat f.d. S-väljare som gått mot mitten. Vad tror du om det?

Jonas Hinnfors: En del (S)-väljare har gått direkt till (M). Andra till (MP) och (V). Vissa även till (SD) samt till ”vet ej”. Intressant är annars att trots den monumentala (S)-krisen har alliansen som allians inte riktigt förmått exploatera situationen och öka. Snarare är det nu (V) och (MP) som har vuxit. Att (S)-väljare gått direkt till (M) och inte till (FP)/(C) som de kanske borde ha gjort beror säkert på (M)s dominerande ställning i alliansen. Många ser nog alliansen som en enhet och då är det tryggast att gå till det stora partiet.

Guran: Är inte avveckling av det Socialdemokratiska partiet ett alternativ när nu Alliansen finns?

Jonas Hinnfors: Alliansen har onekligen lagt sig relativt nära (S). Man skulle ju lite skämtsamt kunna vända på det och avveckla alliansen eftersom (S) redan finns. Mer allvarligt: demokrati behöver alternativa uppsättningar så att medborgare kan slänga ut dem som sitter vid makten om man förlorar tron på dem. Dessutom finns ganska många exempel på hur partier (eller grupper av partier) som legat väldigt nära varandra ett tag senare glider från varadnra ideologiskt. Ett aktuellt exempel är demokraterna och republikanerna i USA som numera blivit alltmer ideologisk identifierade skilda från varandra. Detsamma gäller Labour och Konservativa i Storbritannien som på 70/80-talet låg långt från varandra men som senare gled nära varandra för att nu åter fjärma sig lite från varandra.

Alibabba: Om man tittar på Socialdemokraternas hemsida tycks den helt befriad från allt som engagerar vanliga människor , inte en bild på arbetar miljöer , inte en byggjobbare eller annat som tex FAS 3 . Det mesta handlar om organisationen och vem som gör vad. Kärnfrågorna är utbytta mot teknikaliteter i organisation. Det saknas helt enkelt engagemang för medlemmarna. Nystart för den ena efter den andra ordförande med löneläge 60 000:- + förmåner. En fas 3 person tjänar med deras goda minne 5000:-/ månad. Ja varför går det så dåligt med opinionen.

Jonas Hinnfors: Hej, det är möjligt att (S) bör se över lönelägen osv på samma sätt som (V) har gjort. Samtidigt är politikens topptjänster arbete i princip dygnet runt varför det kan finnas skäl att faktiskt ge ordentlig ersättning till dem som tar uppdragen. Partiet har absolut skäl att fundera över vilken bild av sig man ger - tex om det är arbetare eller tjänstemän som tonar fram på hemsidor osv. Traditionellt är det ju annars så att partiets strategi ända sedan åtminstone Erlanders tid på 50-talet varit att fånga båda grupperna. Politken skulle vara inkluderande - både för att man ville hålla samman samhället och strategiskt för att tjänstemananngrupperna växte medan arbetargrupperna blev färre.

Lena: Hej, Alla verkar tycka att Margot Wallström skulle vara den räddande ängeln. Tror du också det? Är det verkligen okej att säga nej till en ledarpost när partiet är i den djupaste krisen någonsin? Tack för svar /Lena

Jonas Hinnfors: Hej, Man måste komma ihåg att det var väldigt länge sedan Wallström hade uppdrag för (S) i den operativa mening som skulle ge någon ledning kring hur hon skulle kunna fungera som partiledare. Jag vet alltså inte. Att säga nej i krisen kan synas märkligt men överensstämmer rätt väl med traditionell svensk organisationskultur. Man litar på att valberedningen gjort sitt arbete och tackar jag först när den kommer med sitt bud. Nuförtiden vacklar dock organisationskulturen när partierna, inte bara (S), tappat många medlemmar. (S) är numera mycket mera av en massväljarmaskin än en massmedlemsmaskin. Visst finns ganska många medlemmar kvar men går vi tillbaka 40 år var ca hälften av alla (S)-väljare också medlem i partiet. Idag kanske det är ca 4-5%. Kanske är det då dags att ändra hur ny ledare väljs. Vänsterpartiets process där kandidater åkte runt i landet och på möten och via medier visade upp sig både för väljare och medlemmar var föredömlig. man lyckades dessutom samtala om politik på ett sätt som skulle vara välbehövligt för (S) att börja göra. Med en öppen process ändras nog också logiken så att man tar ansvar för partiet genom att säga ja till att kandidera.

Klubban: Är det inte så att socialdemokraterna är ett maktparti som spelat ut sin roll under första halvan av 1900-talet och idag överlever genom att klamra sig fast vid makten?

Jonas Hinnfors: Svårt att säga och det beror ju på vad som menas med att ”klamra sig fast”. Partiet är ju faktiskt inte vid makten utan i en besvärlig oppositionsposition. Samtidigt kan det svänga mycket snabbt i politiken, speciellt nuförtiden när väljare är mer lättrörliga än förr. Så sent som 2008 låg (S) på över 40% av opinionen. Partiet har länge orienterat sig mot mittenlösningar via uppgörelser med mittenpartier. När det rödgröna samarbetet inleddes 2008 blev många väljare osäkra över om (S) fortfarande strävade efter breda mittenlösningar. En ny partiledare skulle sedan ett visst lugn har lagt sig så sakta kunna börja manövrera i den riktningen igen och försöka återskapa bilden av (S) som mittenkompromissernas parti. Lätt blir det säkert inte men knappast omöjligt.

cia: varför detta eviga tjat om S, det är inte sveriges statsminister som avgått, det är ingen regeringskris utan intern kris för S som inte kan hålla ihop sitt parti, varför ägnar media så mycket tid till detta? man skulle kunna tro att det var viktigt, vilket det naturligtvis inte är för andra än S sympatisörer. när skall media sluta behandla S som det ensamt statsbärande partiet i konstant regeringställning? medias förmåga att fokusera på viktiga frågor verkar obefintlig,kan detta finnas i strukturer på journalisthögskolan?

Jonas Hinnfors: När Sveriges största riksdagsparti genomgår en såpass utdragen kris som leder till att ledaren avgår har det ett ganska stort allmänintresse vill jag nog mena. Vilken riktning (S) kommer att ta har stora utsikter att påverka svensk politik framöver och därför är vi alla indirekt berörda. Sedan kan jag hålla med dig att när det dag efter dag är tiosidiga block kring krisen kan en viss matthet infinna sig. Samtidigt var det under de första dagarna en så dramatiskt snabb utveckling att det aldrig blev omtugg vilket också motiverade den stora bevakningen.

Firestata: Jag och en vän till mig har helt olika politisk åsikt (Jag röstar på vänsterpartiet och han på moderaterna). Ett av våra stående skämt är att vi båda skulle kunna vara medlemmar i socialdemokraterna trots att vi står så långt ifrån varandra för att partiet är så otroligt brett. Är detta sant eller bara en fördom om partiet som saknar grund och om det är sant - är det så att detta är grundorsaken till de problem som socialdemokraterna står inför - Att de helt enkelt inte kan ena sig om politiken utan försöker med näbbar och klor sätta ”sina” kandidater på topppositionerna så diskret som möjligt samt agerar krypskytte när de inte lyckas? Om även detta skulle vara sant - hur kan det ens vara möjligt att fungera som ett parti överhuvudtaget och spelar det isåfall någon roll vem som är partiordförande eller inte? Borde det inte i längden vara bättre att splittra partiet?

Jonas Hinnfors: I väljarflykten från socialdemokraterna har en del gått till (V) och en del till (M) så i princip har du rätt. Partiet rymmer ett brett spektrum av åsikter, men det har det nog gjort väldigt länge. Många kriser har avlöst varandra även under partiets storhetstid, men de olika grupper kunde trots allt samlas kring det faktum att nya reformer hamrades fram. Samtidigt är det självklart så att partisplittring finns som ett latent hot. Flera (S)-syskon i Europa har varit med om det.

Hans: Ett delat ledarskap mellan Shekarabi/Johansson som ledde S kriskomission-kan det vara något. Eller varför inte en sådan person som Försäkringskassans Dan Eliasson.

Jonas Hinnfors: Delat ledarskap diskuteras ibland mend et förefaller som om det inte finns något riktigt stöd för det - men i en kris är allt möjligt. Shekarabi/Johansson fungerade väl som ledare av den kriskommission du nämner - men förslagen lades i princip i malpåse. Ö h t är olika namn - inkl D Eliasson - svårtatt spekulera kring eftersom uppdraget som partiledare är svårt att förutsäga hur man klarar.

Urban: Varför nämner ingen Ibrahim Bayland som möjlig patiledare? Han har ju rätt erfarenhet och saknar ”fiender” inom rörelsen. Vågar media inte spekulera att Ibrahim skulle bli partiedare eftersom hans namn är osvenskt?

Jonas Hinnfors: Lite oklart varför hans namn inte förekommer. Riktigt hur hans ställning är nu vet jag inte säkert, men han förknippas i någon mening med förslusten 2010 (han var partisekreterare). Generellt saknar (S) för tillfället personer i ledande ställning med utländsk bakgrund. Argument hörs ganska ofta internt att en kommande ledare måste försöka ändra på det.

Thomas Johansson: Hej Jonas! Tror du att S i och med ett framtida byte även kommer att ändra sitt partiprogram i grunden? Hur lång tid tror du det tar innan de kommer fram med konkreta förslag? Hinner de innan nästa val?

Jonas Hinnfors: Hej, En revidering av programmet hade resan satt igång med en kommission ledd av Lars Engkvist. Om deras arbete nu kommer att förändras pga ledarskiftet är oklart. Förmodligen arbetar de på. Dock kan ju diskussionen i och kring partiet nu komma att indirekt påverka programkommissionens arbete. Det är fortfarande 2,5 år till nästa val så hyfsat tid har partiet trots allt.

Janne: Är det VD-typen som svenskarna vill ha som politiska ledare idag, istället för reformister som Erlander och Palme?

Jonas Hinnfors: Kanske behöver inte VD-typen och reformisten vara ömsesidigt uteslutande. Givet ett reformistiskt mandat kan en ledare säkert fungera så att uppdraget kan genomföras smidigt. En stor del av väljarkåren placerar självklart in sig på en vänster-högerskala och önskan om att reformera samhället har nog inte minskat.

David: Hej jag heter David. När Moderaterna fick dåliga siffror under Bo Lundgrens regi, så ändrade de mkt...förstår inte S att de måste göra det samma...det räcker ju inte att bara byta partiledare...man måste se sin bakgård och kanske ändra hela VU och ta bort ”flum” stämpeln

Jonas Hinnfors: Du har rätt i att det är mer strukturella förändringar (S) måste genomföra än enbart att byta ledare. Byter blev till sist nödvändigt för att arbetet med att börja fokusera på politiska fundamenta skulle kunna börja (om partiet nu kommer att göra så är ju inte självklart men något kommer säkert att ske). Möjligen blir det även andra personförändringar för att underlätta för ett fokus på sakfrågor, dvs i praktiken den nytändning Juholt efterlyste i sitt avskedstal.

Carl: Hur troligt är det att S nu gör som Moderaterna gjorde efter 2002 och verkligen omprövar sin politik, går mot den politiska mitten, och låter Vänsterpartiet växa på egen bekostnad för att bli mer attraktiva för dem som senaste åren gått till MP och Alliansen? Kan ”vänstern” inom partiet ta det?

Jonas Hinnfors: I en kris kan det oväntade ske, men det kan också bli så att krisen gör att man famlar efter det invanda. Egentligen har (S) alltid varit ett parti som sökt sig mot mitten. Många stora reformer genomfördes via uppgörelser med ett eller flera mittenpartier (familjepolitik, pensioner, försvar, skatter). Det (S) lyckades med då vara alltså att delvis hålla tillbaka vänstern men inte enbart med diskussion utan genom att faktiskt driva på utvecklingen via reformer. Eftersom partiet nu under ganska lång tid hafts vårt att leverera några reformförslag alls pyser missnöje från olika håll i partiet upp.

Sven Örn: Hej Jonas Jag undrar varför politiken inte låter sig inspireras av näringslivet och sporten och värvar från varandra? Varför finns det ingen ”silly season” i politiken? Inter plockade Zlatan från Juventus och förlorade honom till Barcelona. Och Sandvik hämtade sin vd Olof Faxander från SSAB och Nokia hämtade sin vd från Microsoft. Eftersom s inte förmår avla fram egna partiledare längre kanske de borde försöka locka över till exempel Anders Borg, Sten Tolgfors eller Gunilla Carlsson. Nu tänker du svara att i politik är det viktigt med ideologi och rätt åsikter, att hjärtat måste vara med, men det stämmer ju inte. Politiker ska vinna val och därför måste de känna av folkviljan och vara anpassningsbara. Politiker är kameleonter - jag förstår inte varför de inte kan erkänna detta för sig själva. Vi väljare vet det redan.

Jonas Hinnfors: Du har rätt i att politiker skall försöka vinna val, men ideologi fungerar för väldigt många människor som en genväg eller ett hjälpmedel för att veta vad partierna står för. Utan något slags hyfsat stabil ideologisk riktningsgivare får partier det ofta svårt. Samtidigt måste naturligtvis partierna tänka strategiskt.

Jan-Åke Hej! Tror du att Håkan Juholts nej till den nya europakten bidrog till de hårda tagen mot honom, från de inom S som är mera euro-positiva?

Jonas Hinnfors: Hej,

Som en aspekt av många bidrog det säkert till den bild av osäkerhet inom (S) som vuxit fram. I en rad frågor har partiet - Juholt och övriga ledande - haft svårt att formulera slagkraftiga, sammanhängande förslag. Så länge det rört sig om ganska vaga mål som ”jämlikhet” är enigheten ganska stor men partiet har haft mycket svårare att leverera konkreta lösningar - vilket istället var partiets paradgren på 50-80-talen.

Angelica Carlsson: Hej Jonas! Känner knappt något förtroende för S längre. Läget är minst sagt kaotiskt, samtidigt som alla verkar fega ur och ingen vill ta ansvar. Ser personligen helst det orealistiska valet Jan Eliasson som partiledare, kan även tänka mig Anders Lago eller Mikael Damberg. Hur ser du på dessa respektives möjligheter att ta över? Vad bör S göra för att åter bli ett parti för framtiden, vilken väg bör S ta och hur ska man kunna enas om denna riktning? / Angelica

Jonas Hinnfors: Hej,

Många känner säkert som du förvirring och brist på förtroende. Inom partiet finns även en generell osäkerhet kring den kommande färdriktningen och kring vilka medel som kan vara lämpliga för att uppnå målen. Att på förhand veta om en person klarar av partiledaruppdraget är inte alltid så lätt att veta - det visar inte minst valet av Juholt. Ibland kan personer dessutom växa med uppgiften. Tage Erlander tex var i början av sin partiledartid väldigt omstridd inom partiet (och även hos de borgerliga). Han sågs närmast som en övergångslösning. Några decennier senare var han landsfader. På kort sikt måste en ny ledare försöka skapa lugn genom att inte vara alltför uttalad i någon politisk riktning . På lite sikt gäller det att kunna samla partiets olika delar, inte i första hand skapa total enighet (nog omöjligt i något parti). Rimligt vore väl att börja med att återigen skissa på refirmer som kan beskrivas som generella satsningar på välfärdsstaten. Det var längesedan partiet förmådde det.