moderator: Välkomna till chatten om Dag Hammarskjöld. Ställ dina frågor till SvD:s reporter Mikael Holmström.

Börje K: Hej. Vilka aktörer kan tänkas ha tjänat på Hammarskjölds bortgång?

Mikael Holmström: Det blir ett mycket spekulativt försök att svara på den frågan. FN var ju strax före kraschen i praktiken i krig med utbrytarrepubliken Katanga. Där finns ju koppar, diamanter, uran (de första atombomberna lär ha varit gjord av uran från Kongo) och andra värdefulla tillgångar med både belgiska och brittiska intressen. Dessa kan ha känt sig hotade av avkoloniseringen där afrikanerna fick majoritetsstyre och tog över makten. FN sågs av dessa vita i Afrika som fienden och Hammarskjöld som den främste företrädaren. I vart fall finns uppgifter om att hans död firades i Ndola.

En annan aktör är Sovjet som ju öppet krävt Hammarskjölds avgång i FN, ryssarna agerade också i Kongo och ansåg att Hammarskjöld var alltför självständig och gick västs ärenden.

Men därmed inte sagt att dessa intressen skulle ligga bakom hans frånfälle.

MonaLisa: Hej! Hur kommer det sig att de här ”nya” uppgifterna kan presenteras först nu?

Mikael Holmström: Det hänger till stor del samman med 50-årsdagen av Hammarskjölds bortgång

som är ett naturligt tillfälle att ta upp hans gärning och omständigheterna kring hans död.

Jag började för egen del ”rota” i haveriet redan till 40-årsdagen 2001, men terrordåden den 11 september kullkastade planerna på en större artikel då. Men jag fortsatte ändå att leta efter material och tala med olika personer som kunde ha kunskap kring haveriet.

Nu, 2011, har det kommit fram både nya berättelser från vittnen till kraschen och nya böcker med tidigare okänd information ur dokument som varit sekretessbelagda. Att Knut Hammarskjöld 1961 fått bilder där hans farbror Dag hade blodiga skador har inte varit känt tidigare. Inte heller har vi tidigare fått se bilder på hur Hammarskjölds plan såg ut på insidan.

Göran Andersson: Vad tror du själv, blev Hammarsköld avrättad? Tack för ett intressant reportage.

Mikael Holmström: Det tragiska är att den första haveriutredningen inte skedde förutsättningslöst. Ordföranden Barber sökte från första dagen misskreditera piloterna och drev att det var pilotfel. De andra alternativen utreddes inte i botten och vittnen som sett två plan misskrediterades och fick höra att de hade fel. I brist på bättre vetande så tror jag ingenting om detta nu - det kan ju också komma fram nytt material som kastar ljus över vad som skedde.

Georg Borge: Hur trovärdiga är de vittnesuppgifter som FN:s förre underrättelsechef lämnade? Om de stämmer pekar väl det mesta på att DH faktiskt blev mördad.

Mikael Holmström: Jag tror att Egge talar sanning, men inte ens han visste säkert vad det för hål som han såg på Hammarskjölds panna. Det kan ha varit skotthål men också någon skada efter en gren eller annat föremål som slagit in i pannan i samband kraschen. Det märkliga är ju att även bilder som togs på olycksplatsen visar skador på huvudet - skador som man uppenbarligen sökt retuschera bort - och som vi inte vet orsaken till.

I Williams bok ”Who killed Dag Hammarskjöld?” framgår hur det i och kring Ndola fanns gott om legosoldater och även specialförband. Någon ur dessa grupper hade i vart fall tid att ta sig till kraschplatsen (under de osannolikt långa 15 timmar som denna officiellt ska ha varit okänd) om de var ute efter Hammarskjöld. Men detta vet vi inget bestämt om, endast en vittnesuppgift om vita män i Landrover som i mörket körde till platsen och när de återvände därifrån så slog det upp eldslågor från vraket. kanske undanröjde de bevis?

Julia Cortazar: Borde inte den svenska regeringen ha satt mer politisk press på att få tillgång till handlingar om olyckan? Väldigt mycket, i synnerhet enskilda personers agerande vid det tillfälliga bårhuset och vid olycksplatsen, pekar på att det var något som inte hade gått riktigt rätt till.

Mikael Holmström: De svenska observatörerna hade en svår roll och det blev flera konflikter med de rhodesiska utredarna. Det verkar inte som om de utsända svenskarna hade fullt stöd ifrån Stockholm för att gå hårdare fram.

Jag tror att den svenska regeringen litade lite för mycket på Storbritannien, kraschen inträffade ju på brittiskt territorium, eller också ville de inte ha bråk med britterna.

Den svenska arbetsgrupp som regeringen Erlander tillsatte konstaterade i maj 1962 att allt gått rätt till under utredningarna. Regeringen lade ”locket på” - trots att kritiska synpunkter från både flygexperterna och Statspolisen (Säpo) fanns.

Sådan var ju också tidsandan - allt som kunde vara besvärligt hemligstämplades.

Per Hyberg: Tack för trevlig artikel. Vad jag saknade var en lite mer flygteknisk analys av hur svårt/lätt det var att landa. Beckmörker, uppenbarligen bara en raiofyr, beräkning av procedursvängen, risken för optiska villor m.m. -Jfr Ängelholmsolyckan med ett Metropolitan fpl på¨60-talet. Mvh Per Hyberg

Mikael Holmström: Hej, en förklaring som ges i min text är ju ”i mörkret såg de inte en ås som ligger i inflygningsriktningen. De missbedömde sitt läge och flög helt neklt ner i skogen och kraschade med marken”. Det fanns inte utrymme att fördjupa sig mer i flygtekniska denna gång. Men tack för tipset!

moderator: Om tio minuter är chatten slut, men vi hinner med några frågor till.

martin: Det känns som att det finns ett tabu av västmakter att kritisera varandra. Man ska kanske inte spekulera för mycket, men låt oss säga att det visade sig att t.ex. USA eller Storbrittannien på något sätt var inblandade i Hammarskjölds död, tror du Sveriges regering officiellt skulle våga framföra en kraftfull protest?

Mikael Holmström: I så fall skulle Sverige nog inte protesterat - dessa länder var ju våra hemliga skyddsmakter, trots den officiella neutralitetspolitiken. Vi hade ju ett omfattande och dolt samarbete med bägge. Jag tänker då på underrättelsesamarbetet och de många militära och politiska kontakter som var hemliga. Som jag visar i min nya bok ”Den dolda alliansen - Sveriges hemliga NATO-förbindelser” var detta samarbete mycket känsligt och omfattande.

Den sovjetiska nedskjutningen av den svenska DC 3:an 1952 och västsamarbetet bidrog ju till att regeringen inte ens under debatten om FRA-lagen 2008 talade klartext om varför lagen behövdes. Än idag är ju vissa uppgifter om DC 3:an hemliga med hänvisning till relationen till främmande makt (i väster).

Johan T: Kommer vi någonsin få redan på vad som hände??

Mikael Holmström: Det beror väl på om svenska regeringen - och andra - vill ha fram sanningen. Det kan ju tänkas att hemliga tjänster i andra länder vet något som ännu inte kommit fram.

Det kan ju också tänkas att någon ännu levande nyckelperson tar bladet från munnen nu när 50-årsgränsen är passerad.