Mikaela Luthman menar att läkarens roll är att se till att patienten har så lite smärta och ångest som möjligt under sjukdomens naturliga förlopp. Hon är emot att läkare ska kunna göra en aktiv handling för att avbryta en annan människas liv.

Här kan du läsa frågorna och svaren från chatten:

[Kommentar från Tom Bryder ]

I Holland har man dödshjälp, och där lär ett av de största problemen vara, att detta utnytjas för att idka utpressning mot anhöriga till den som vill ha dödshjälp. Jag hade en svärfar som ansågs inte kunde leva längre, men inte bara överlevde han, han fick tre bra år efter att hans fall ansetts vara hopplöst. Ge paliativ hjälp åt de lidande i stället, människan skall inte döma om andras eller sitt eget livs längd.

[Svar från Mikaela Luthman ]

Jag kan bara hålla med! Den holländska lagstiftningen tycker jag verkar oerhört farlig.

**

[Kommentar från Olle Rosengren ]

läkarens roll är att se till att patienten har så lite smärta och ångest - så citeras du i artikeln. Jag (70) har redan ångest över att inte få bestämma över mitt eget liv. Jag har på nära håll fått uppleva anhörigs förnedring i samband med vårdmisstag och stroke. Om jag råkar in i en sådan situation kommer min ångest att mångfaldigas. Då är det ju din uppgift att lindra ångesten, inte sant. Varför då inte tillmötesgå patientens önskan om dödshjälp?

[Svar från Mikaela Luthman ]

Jag menar att man i mycket hög utsträckning kan och bör få bestämma över sitt eget liv. Om man t ex inte önskar livsuppehållande behandling vid allvarlig livshotande sjukdom och tydligt uttrycker det ska detta tillmötesgås, och jag tror att man oftast gör det. Jag har i flera fall varit med om att patienter kommit till akuten och man lagt ner aktiv återupplivning när det stått klart att patienyten inte önskat det. I livets slut ska du självfallet få den lindring av ångets och smärt du behöver.

**

[Kommentar från Filosof ]

Hej Mikaela, Jag har en fråga till dig. Har jag rätt att avsluta mitt liv närhelst jag så önskar utan att uppge några skäl till mitt ställningstagande? Om svaret på frågan är nej, varför får jag inte detta och vem är det som isåfall begränsar den rätten och på vilken grund anser de sig ha rätt att begränsa min självbestämmanderätt?

[Svar från Mikaela Luthman ]

Som du antyder är frågan snarast filosofisk och kanske inte i första hand ska besvaras av en läkare, utifrån hennes profession. Jag anser att om en människa, som inte är livshotande sjuk, vill avsluta livet, det sannolikt ligger allvarlig psykisk sjukdom bakom, och hon har rätt till hjälp. Om det däremot handlar om en mycket svårt sjuk människa är ju frågan svårare - har man verkligen gjort vad man kan för att symptomlindra? Om hon absolut vill dö - vem ska se till att hon gör det? S.k. aktiv dödshjälp handlar ju inte bara om den sjukes självbestämmande utan också om att någon medmänniska ska utföra handlingen att döda en annan människa.

**

[Kommentar från anders ]

Vad är det för moralisk skillnad att ge aktiv dödshjälp, eller passiv dödshjälp om man vet att båda leder till döden? det enda man gör är väl att i den passiva varianten förlänga lidandet? på vilka moraliska grunder baserar du detta beslut?

[Svar från Mikaela Luthman ]

Jag tycker egentligen inte att passiv dödshjälp finns. I allmänt tal menar man avbrytande av behandling, eller att inte sätta in livsuppehållande behandling, och enligt min mening är det inte dödshjälp. Att aktivt utföra en handling - t ex ge en dödande injektion - som dödar en annan människa, är något helt annat än att avstå från behandling som enbart förlänger ett lidande och inte botar eller lindrar lidandet. Jag menar att sk passiv dödshjälp inte har som syfte att döda, utan syftet är kärleksfullt, medmänskligt, att inte i onödan ge behandling som är lönlös.

**

[Kommentar från Felicia ]

Du är ”emot att läkare ska kunna göra en aktiv handling för att avbryta en annan människas liv”, men livsuppehållande åtgärder så som respirator är ju aktiva insatser för motsatsen. Att upphöra med dem på begäran från patienten borde således inte räknas som en aktiv handling utan UPPHÖRANDET av en aktiv handling. Rätt eller fel?

[Svar från Mikaela Luthman ]

Jag håller med, (om jag förstått rätt). Att stänga av en respirator anser jag inte vara dödshjälp. Det är att avbryta en påbörjad behandling, och min åsikt är att vi läkare ständigt måste ompröva behandlingar som ges, även om de satts in för mycket lång tid sedan. Att avbryta antibiotikabehandling till en döende har de flesta av oss inga svårigheter med. Att avbryta respiratorbehandling känns mer drastiskt, men är enligt min mening i princip likställt med antibiotika och näringstillförsel.

**

[Kommentar från Patrick ]

”Hon är emot att läkare ska kunna göra en aktiv handling för att avbryta en annan människas liv. ” Citeras du i artikeln. Bör inte en livsuppehållande behandling räknas som en kontinuerlig aktiv handling? Således borde väl patienter kunna avsäga sig din hjälp och gå mot det öde som väntar dem om de inte mottar vården i fråga?

[Svar från Mikaela Luthman ]

Det är lite samma fråga som föregående. Jo, jag håller med, visst har patienter rätt att avsäga sig de åtgärder vi föreslår (med undantaget om patienten lider av en psykisk sjukdom som gör dem oförmögna att ta ansvar för sina handlingar och kan omhändertagas inom ramen för lagen om psykiatrisk tvångsvård, men det är ju ytterst ovanliga undantagsfall). En läkare kan absolut inte tvinga en patient att t ex ta emot cellgiftsbehandlingar, även om de kan förlänga patientens liv.

**

[Kommentar från Mikael ]

Du anser att livet alt. sjukdomen ska han sin naturliga gång, men givet den moderna medicins utveckling har människan börjat påverka vad som är den naturliga förloppet. Givet detta bör inte sjukvården också kunna avsluta liv, trots allt hade sjukdomen haft sin naturliga gång hade dessa människor sannolikt varit döda för länge sedan.

[Svar från Mikaela Luthman ]

Visst har du rätt i det, vi påverkar ju människors hälsa allt vad vi kan från födseln till döden. Att sjukdomen ska ha sin naturliga gång är slarvigt uttryckt, jag håller med, lite i brist på bättre formulering. Ofta säger vi att människor ska få dö naturligt, men samtidigt ger vi ju mediciner för att t ex smärtlindra. vad vi med detta lite slarviga sätt att utrrycka oss menar är ungefär att när det inte finns någon återvändo, livet går mot sitt slut oavsett vad vi gör, vi kan bara kanske förlänga lite, då bör patienten få möjlighet att dö i lugn och ro, symptomlindrad, utan onödiga behandlingar, utan åtgärder - t ex intravenös vätska - som kanske verkar bra men i själva verket bara ger en svårare död. En naturlig död men underlättad med ”onaturliga” åtgärder - t ex morfin, ångestdämpande läkemedel, men framförallt förstås med medmänsklighet och kärleksfull närvaro.

**

[Kommentar från Lena ]

”Läkarens roll är att se till att patienten har så lite smärta och ångest som möjligt under sjukdomens naturliga förlopp”. Vad är ”naturligt” med att ligga i respirator? Vem kan bedöma djupet i min ångest? Själv cancersjuk.

[Svar från Mikaela Luthman ]

Nej, inte är det naturligt att ligga i respirator. Och vem kan bedöma när det är bra och när det är plågsamt? bara den som själv är utsatt förstås. Din ångest kan vi runt omkring ana, försöka se och hjälpa dig med, men bara du kan se djupet av den, helt riktigt naturligtvis. Jag menar att det ibland kan vara väldigt bra att behandlas i respirator, det kan vara det bästa av dåliga alternativ, och an människa i respirator kan ha en god livskvalitet, det låter kanske konstigt, men jag är övertygad om att det är sant. För en annan kan det ”onaturliga” överväga, ett liv i respirator kan vara fasanfullt. Där måste naturligtvis den enskilda individen avgöra. Och även om vi inte kan förstå en annan människas ångest, förtvivlan, rädsla, så är vår plikt, och önskan, att göra vad vi kan för att lindra den - ibland med bra mediciner, men oftare med medmänsklighet och värme. Min förhoppning är att du ska få möta det.