”Grattis Sverige, grattis Örnsköldsvik och grattis till alla er som har fått medborgarskap!”

Det är nationaldagsfirande på Folkets park i min gamla hemstad. Kommunens starka kvinna Elvy Söderström välkomnar 60 ortsbor som blivit svenska medborgare det senaste året. Det serveras kaffe och tårta. Flaggor och minnesbevis delas ut. Barnkör och nationalsång bidrar till stämningen.

Jag är där för att se och lära. Sedan några månader leder jag en statlig utredning om medborgarskap. I fjol fick Sverige drygt 37 000 nya medborgare, något som många kommuner, men inte alla, uppmärksammade på nationaldagen. På flera håll är det tradition – i Stockholm stad ägde den första ceremonin rum redan 1991.

Utredningen ska bland annat föreslå hur ceremonier kan erbjudas alla nya medborgare oavsett var man bor och ta fram ramar för det budskap som ska förmedlas.

Ett av de finare talen i förra veckan hölls av prins Daniel vid medborgarskapsceremonin i Malmö. Han sade bland annat: ”Att vara svensk, det är att dela ett språk, det är dela en plats på jorden, och det är att dela en gemenskap.”

Rimligen kan man vara svensk utan att vara svensk medborgare. Cornelis Vreeswijk är nationalskald i rakt nedstigande led från Bellman och Taube. Han ägde det svenska språket och hälsade sin publik med ”Medborgare!” – men själv förblev han holländsk medborgare.

Omvänt borde det räcka med svenskt medborgarskap för att anses vara svensk. Men det är inte självklart i vårt land.

Medborgarskapets betydelse beror förstås främst på innehållet – du vinner bland annat rösträtt i riksdagsval och svenskt pass. Men det spelar även roll hur man blir medborgare. I USA blir du medborgare om du föds i landet. I Sverige går blod före jord – du ärver dina föräldrars medborgarskap. Hur påverkar det synen på vem som är svensk?

Den som vill bli svensk medborgare i vuxen ålder ska bland annat ha bott i landet i flera år och ha ett ”hederligt levnadssätt”. I våra nordiska grannländer används också olika varianter av språkkrav. Kritiker menar att detta försvårar för många utlänningar att bli medborgare – och en del förespråkare hoppas säkert på det. Samtidigt är språket avgörande för att nya medborgare ska kunna delta fullt ut i samhällslivet. Kopplingen mellan medborgarskap och språk kan också markera att det inte krävs en rad andra saker för att vara norsk eller finsk – som bekännelse till den rena evangeliska läran, eller innehav av folkdräkt.

Hur vill vi ha det i Sverige? Våren 2013 lämnar min utredning sina förslag.

Åter till Folkets Park i Örnsköldsvik – det var många år sedan sist. Fullsatta danskvällar var det ”en ut, en in” som gällde. Den principen tillämpar jag numera på uppdrag vid sidan av familj och jobb. Därför innebär utredningen att jag slutar som kolumnist i SvD. Detta är min sista artikel. Tack för den här tiden och all fin respons!