Förhandlingarna vid FN:s klimatkonferens på Bali går in i ett nytt skede. Den politiska delen tar vid i och med att miljöministrarna har anlänt.

De kommande dygnen avgörs det på vilka sätt världens länder, med olika förutsättningar, olika intressen och olika ekonomier, är beredda att bidra till att minska ett gemensamt problem – klimathotet.

Men redan nu bedömer Andreas Carlgren att det blir svårt att få med EU:s formulering om att i-länderna gemensamt bör minska utsläppen med 25–40 procent till år 2020.

USA har inte vikt sig sedan man i måndags deklarerade att man inte redan nu vill ha en text som begränsar de kommande förhandlingarna. Japan stöttar USA.

Men enligt Carlgren är inte ambitionen för minskningarna det absolut viktigaste för EU.

- Det mest centrala är att det blir en färdplan för de fortsatta förhandlingarna, att slutåret 2009 för förhandlingarna kvarstår och att processen startar här på Bali. Allt det är fortfarande inom räckhåll sade han på sent på tisdagen.

Han poängterade också att spelet inte enbart handlar om EU och USA, utan även utvecklingsländerna, G77, har krav på att frågor som handlar om tekniköverföring, stöd för anpassning till klimatförändringarna och regler om minskade utsläpp från avskogning faller väl ut för dem.

En annan öppen fråga för närvarande är vilken typ av samtal som tar vid efter Balikonferensen. För att snabbt nå fram till ett avtal som ersätter Kyotoprotokollet år 2012 hade det bästa vara att starta regelrätta förhandlingar under Kyotoprotokollet.

Ett alternativ som både EU och USA kan tänka sig är att ha en så kallad dialog under klimatkonventionen som pågår parallellt med Kyotoförhandlingarna och som så småningom möts de bägge spåren för att enas om ett nytt klimatavtal med bindande utsläppsmål.