Alla patientgrupper kan råka illa ut när vanlig antibiotika inte längre fungerar mot infektioner där bakterierna blivit resistenta. Men inom några vårdområden är oron extra stor och det är bland annat i cancersjukvården. Här finns många patienter som efter tunga och starka behandlingar med cytostatika, cellgifter, har ett försvagat eller helt utslaget immunförsvar.

–Benmärgen påverkas och man är mycket känslig för att dra på sig infektioner. Att få in resistenta bakterier i det läget kan vara fatalt, något som patienten i värsta fall inte överlever, säger Theodoros Foukakis, specialistläkare vid bröstmottagningen på Radiumhemmet vid Karolinska i Solna.

Han vill förstås inte skrämma upp cancerpatienterna och för egen del har han ännu inte behandlat någon patient som dött på grund av antibiotikaresistens.

–Men det förekommer i Sydeuropa och USA och problematiken är inte långt borta här heller. De mest utsatta är patienter med blodcancer som genomgått benmärgstransplantationer men alla som behandlas med stark cytostatika är i riskzonen, exempelvis patienter med lungcancer, tarmcancer och bröstcancer. Nästan alla med cancer opereras också någon gång under behandlingen och då får inte sårläkningen hindras av resistenta bakterier. Då tvingas man vänta med den fortsatta behandlingen.

Att balansera nytta och risker hör numera till vardagen inom cancersjukvården. Det är exempelvis inte längre självklart att sätta in antibiotika i förebyggande syfte vid cancerbehandlingar om inte patienten har en historik att lätt dra på sig infektioner.

–Vissa antibiotika fungerar inte längre och då måste vi sätta in starkare och dyrare läkemedel. Snart måste vi nog också ta i diskussioner om att avstå från vissa intensiva behandlingar eftersom infektionsrisken är för stor. En del framsteg inom cancersjukvården kan tyvärr gå förlorade genom spridningen av resistenta bakterier, säger Theodoros Foukakis.

Förskrivningen av antibiotika görs främst inom öppenvården, på vårdcentraler och läkarmottagningar. Men även i slutenvården finns en överanvändning. På exempelvis Karolinska i Solna står normalt 30 procent av alla patienter på antibiotika och det är sannolikt för mycket, säger Patrik Gille-Johnson, biträdande överläkare vid infektionskliniken.

–I vilket fall måste vi komma bort ifrån att använda breda läkemedel som slår mot allt och även korta alla långa behandlingar med antibiotika. För exempelvis respiratorvård med patienter som har lunginflammation är det lika bra med en 8-dagarskur som en kur på 14 dagar. Vi måste bli bättre på att smalna av användningen.

På infektionskliniken och på intensiven är detta ett dagligt samtalsämne. Antibiotikaresistensen skapar problem i den vanliga vardagliga vården. Det behövs mer personal och det är platskrävande att ta emot patienter med smittsamma resistenta bakterier. Det krävs fler isoleringsrum och det tar också längre tid att hitta verksamma läkemedel.

–Ibland famlar vi i blindo, vi måste testa oss fram med olika doser och ta fram gamla antibiotika som vi slutade använda på 70-talet för att de hade så svåra biverkningar. Det är sällsynt att vi inte kan göra något alls, men det blir fler fall där vi måste experimentera en del för att rädda patienten.

Patrik Gille-Johnson har en ganska dyster prognos för framtiden.

–Medvetenheten om problemen måste öka i hela samhället och vi måste få fram ny antibiotika. Men tyvärr har vi redan kommit till en punkt där det finns risk att vi inte längre kan få stopp på alla infektioner, säger han.