Stridsåtgärder för att motarbeta social dumping är förenligt med EU:s regelverk, under förutsättning att åtgärderna är proportionellt rimliga i förhållande till målsättningen. Så resonerar den ytterst försiktige italienske generaladvokaten Paolo Mengozzi som på onsdagen presenterade sitt förslag till utslag från EU:s domstol i Luxemburg. Det slutgiltiga avgörandet i Vaxholmsmålet kommer tidigast kring årsskiftet.
Tvisten i den svenska Arbetsdomstolen mellan Laval och Byggnads ledde till att domstolen bett om ett så kallat förhandsbesked från EU:s domstol i Luxemburg i två frågor. Den ena handlar om avvägningen mellan de grundläggande fackliga rättigheterna och rätten att på EU:s gemensamma marknad erbjuda tjänster över gränserna. Den andra gäller den svenska lagstiftningen kallad Lex Britannia, som ger svensk fackförening rätt att framtvinga svenska kollektivavtal gentemot utländska arbetsgivare.
Generaladvokaten Mengozzi uppehåller sig i sin utredning framför allt vid den första frågan, där han i polemik med svenska regeringen och Byggnads konstaterar att EU:s gemenskapsrätt är tillämplig.
Samtidigt anser Mengozzi med hänvisning bland annat till Europarådet att de grundläggande medborgerliga fri- och rättigheterna inbegriper rätt att vidta fackliga stridsåtgärder. Och dessa grundläggande principer har företräde framför den gemensamma marknadens fria rörlighet. I en nyckelmening säger Mengozzi att det på ”gemenskapsrättens nuvarande stadium ” inte finns fog att ifrågasätta en medlemsstats rätt att på eget sätt organisera sin arbetsmarknad.
Kvar står frågan om Byggnads i det speciella fallet Vaxholm gått för långt i sina krav på lettiska Laval. Generaladvokaten framför viss kritik mot delar av villkoren i Byggnads kollektivavtal, men den politiskt känsliga bedömningen av proportionaliteten i Byggnads krav på Laval föreslår Mengozzi att EU:s domstol i Luxemburg skickar tillbaka till Arbetsdomstolen för avgörande.
Frågan om Lex Britannia berör generaladvokaten bara indirekt när han uppmanar Arbetsdomstolen att bedöma huruvida ett svenska kollektivavtal medför verkliga fördelar för löntagarna jämfört med utländska avtal. Om så inte är fallet uppfattar han uppenbarligen tillämpningen av Lex Britannia som diskriminerande. I klartext betyder det att svenska fackföreningar skulle kunna tillgripa stridsåtgärder gentemot företag med låga löner från EU:s nya medlemsländer, men inte mot företag från exempelvis Danmark eller Tyskland som har villkor jämförbara med Sveriges.
I det parallella målet om Finlands Sjömansunionens tvist med Viking Line för den portugisiske generaladvokaten Poiares Maduro ett likartat resonemang, som ger facket rätt att tillgripa stridsåtgärder för att förhindra en utflaggning. Dock klargör han tydligare än sin italienske kollega att det finns gränser för hur långt fackföreningarna kan gå. Den fackliga rättigheten omfattar inte stridsåtgärder mot företag när det väl efter utflyttningen i laga ordning etablerat sig i ett annat medlemsland.
