Bulle i ugnen kan vara sprängladdning

"Bullen har satts i ugnen under en helkväll på en av Finlandsbåtarna. Den beräknas vara färdiggräddad första veckan i juli. En stor Bamsing. Hälsningar och kram från Johan."

Jag undrar om ordet ”bulle” hör till FRA:s så kallade sökord. Troligen inte. Ändå är detta mejl från ”Johan” till sin kompis någonstans i Mellanöstern högexplosivt material, alldeles bokstavligen. Experterna på Försvarets radioanstalt tolkar troligen ”Johans” slanguttryck i vedertagen bemärkelse: Hans flickvän blev med barn under en festkväll på en av Finlandsbåtarna, och nedkomsten förväntas ske under första veckan i juli. Inga vidare åtgärder anses nödvändiga.

Rätt tolkat bekräftar mejlet dock att en stor sprängladdning har placerats på en av Finlandsbåtarna mellan Stockholm och Helsingfors och att den kommer att aktiveras under första veckan i juli. Där gick FRA således på en nit som kan visa sig vara ödesdiger.

Å andra sidan kan du och jag mycket lätt hamna bland de misstänkta och få Storebrors vakande öga på oss dag och natt. Vad försvarsministern än säger. Kanske råkade jag i ett mejl till min palestinske vän i Jerusalem använda mig av ett av dessa mystiska sökord. Kanske fastnade min telekommunikation av misstag i FRA:s garn. Från högsta ort försäkras vi om att sådant visserligen kan hända, men att oskyldig e-kommunikation omedelbart raderas. Visst, fint, men den kan inte raderas förrän den har luslästs, och befunnits vara det den utger sig för att vara - kanske en affärshemlighet, kanske ett uttryck för känslor som är ytterst privata.

Myndigheternas terrorskräck i en värld där det otänkbara, det ofattbara, gång på gång händer, även i Europa, en ond dag kanske även i Sverige, är förståelig. Och visst respekterar jag de ansvarigas bemödanden att skydda oss från att sprängas i bitar i tunnelbanan, på en restaurang, eller var vi än rör oss. Frågan är bara var gränsen mellan vår rätt till skydd av liv och lem och vårt grundlagsskyddade krav på privatlivets okränkbarhet och personliga integritet går. Kan det möjligen vara så att det bästa är det godas fiende? Det bästa vore förstås ett garanterat terrorfritt Sverige, men eftersom detta torde vara ouppnåeligt röstar jag för det goda Sverige som i sin iver att skydda mig och andra från terrorns hot inte kränker min rätt till personlig integritet. De metoder som man nu tänker använda i ”säkerhetssyfte” överskrider enligt min mening definitivt gränsen mellan skydd från terror och intrång i medborgarnas rätt till integritet och privatliv.

Vad som förvånar mig är den foglighet med vilken man tycks finna sig i denna tingens ordning. Visst förs det en livlig debatt i medierna och oppositionen åstadkommer ett uppskov, men var är massprotesterna av unga, av harm och helig vrede upptända, demonstranter? Det kastas inga gatstenar och det bränns inga bilar, det kan man vara tacksam för, men varför lyser fredliga massprotester med sin frånvaro? Kan det vara så att de arga unga männen och kvinnorna till stor del har sin trygga hemvist i den elektroniska världen, och är omedvetna om att den kan användas för attacker mot deras personliga integritet?