Om de nytillkomna S-sympatisörerna vore ett parti så skulle det med god marginal vara Sveriges tredje största.

Nu är det Miljöpartiet som faktiskt ligger trea. De gröna stöds i dagens Sifomätning av 9,2 procent av väljarna. Men Socialdemokraterna har ökat med hela 12,1 procentenheter sedan januarimätningen. Det är som om alla nästan alla sympatisörer till Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna skulle ha rusat i Stefan Löfvens famn – de borgerliga småpartierna får tillsammans generande svaga 13,4 procent.

Men i dagens mätning planar alltså Socialdemokraternas tillväxtkurva ut. Och det inträffar under en mätperiod som fångar in det mesta av Stefan Löfvens så kallade supervecka, med första majfirandet i Göteborg, skuggbudgeten i riksdagen och hans debattdebut när partiledarna drabbade samman i SVT.

Det måste inte betyda att det går sämre för Socialdemokraterna ju mer Stefan Löfven och hans politik exponeras. Den vilda uppgången måste ju rimligen ta slut någon gång.

Precis som när storstädernas bostadsmarknader har rusat ett tag dyker den här frågan upp: är det en bubbla? Och om det är en bubbla: väntar en lugn korrigering eller en krasch?

Den nya S-ledningen frågar sig samma sak och kan dessutom påverka svaret, genom att agera på ett sätt som gör att de nya sympatisörerna stannar kvar.

Skulle det lyckas så har Stefan Löfven på bara några månader lyckats ändra den svenska politiska spelplanen. I valet 2010 blev Moderaterna nästan jämnstora med Socialdemokraterna – en historisk framgång som såg ut att fortsätta. I januari i år var Moderaterna drygt åtta procentenheter större.

Men i dagens mätning skiljer det nio procentenheter – till Socialdemokraternas fördel. Tillbaka till något som mer liknar ett svenskt normalläge alltså.

Om Moderaterna ställde sig bubble-frågan i januari så är svaret i dag kanske inte krasch, men en ganska hårdhänt korrigering. Det innebär att Moderaternas stormaktsdrömmar – att erövra Socialdemokraternas position som det stora partiet i centrum av svensk politik – just nu ser ut att vara bara drömmar.

Det kan vara en förklaring till Moderaternas numera ljumma intresse av att samarbeta med Miljöpartiet – samarbete över blockgränsen har ju varit en nyckel till Socialdemokraternas starka position.

Så här sade statsminister Fredrik Reinfeldt i sin regeringsförklaring 2010: ”Regeringen kommer att eftersträva breda och ansvarsfulla lösningar i riksdagen, där det kan vara naturligt att löpande föra diskussioner med främst Miljöpartiet”. Riktigt så har det inte blivit och i torsdags tröttnade Centern, och föreslog på egen hand ett regeringssamarbete med de gröna. Men det blir ingenting av det heller, om Moderaternas bubbla spruckit.

Göran Eriksson analyserar politik i SvD. goran.eriksson@svd.se