”Blodtrycket”
En kvinna – det är nästan alltid kvinnliga gärningspersoner som tar kontakt – ringer i förväg eller kommer direkt och ringer på dörren och förklarar att hon kommer från sjukvården och ska ta blodtrycket eller utföra någon annan undersökning. Hon har utrustning med sig. Den äldre släpper in henne och lägger sig så att blodtrycket kan tas. Sedan ska offret vila. Då går ”sköterskan” ut ur rummet för att stjäla eller släpper in en medbrottsling.
”Hemtjänsten”
En vanlig variant. Kontakt tas för att utreda behovet av hemtjänst, något som ska ske vid ett hembesök. En variant är att presentera sig som hantverkare utsänd av hyresvärden eller tekniker från kommunen som ska kontrollera el- eller vattentillförsel. Tjuven och brottsoffret sätter sig i köket, dit ska offret alltid förpassas. Tjuven ser på något sätt till att en medbrottsling kan ta sig in i bostaden osedd.
”Tyget”
Det kan till exempel ske genom att den som släppts in i bostaden, tar fram ett ofta vackert tyg som visas upp. Tyget fungerar nu som ett skynke för betraktaren som inte längre kan se vad som händer i hallen och bakom detta smyger medbrottslingar in för att stjäla.
”Mattan”
Brottsoffret blir uppringd och får höra en glad nyhet. ”Du har vunnit en matta. Nu vill vi se vilken som passar bäst i ditt hem.” Ibland hänvisar man till namnet på en etablerad mattaffär. Sedan kommer tjuven på besök och har mycket riktigt mattor med sig som visas upp.
”Karttricket” och ”växlingstricket”
Används ofta av ficktjuvar som inte har målet att komma in i bostaden. Stölden sker där kontakten tas, ibland i porten eller i hissen men även på allmänna platser. Man följer efter offret, tar upp en karta och ber om hjälp eller ber att få växla pengar. Två eller flera tjuvar agerar, en pratar med offret, de andra stjäl. Innan brotten sätts i verket sker en kartläggning av brottoffret. Det sker ofta vid vad polisen kallar ”fiskeplatser” – apotek, banker, bankautomater eller mataffärer – där spanar tjuvarna efter sina presumtiva offer.
