Johannes Dahlström, projektledare på Unga Kris i Uppsala.
Foto: Annika af Klercker
Han vet inte riktigt varför det gick som det gick. Men han vet att när han var tolv år skiljde sig föräldrarna och det var också då han rökte cannabis för första gången. Det var starten på ett tio år långt knarkmissbruk i hemstaden Västerås.
– Men jag hade fatiskt tur. Jag klarade mig från att hamna i fängelse. Jag fick bo på en del hem, men var aldrig LVU:ad, aldrig på några låsta ställen, säger Johannes Dahlström.
Orsaken till det tror han var att han genom en släkting tidigt fick hjälp att ta lastbilskörkort så att han kunde jobba. Visserligen körde han drogpåverkad varje dag, men samtidigt fick han pengar så att han inte behövde begå så många brott.
Den kriminella banan handlade framför allt om att använda och sälja droger.
– Sedan klottrade jag ganska mycket och så blev det en del småstölder. Men för två och ett halvt år sedan var jag tvungen att komma bort och göra en geografisk flykt.
Johannes Dahlström flydde till pappan i Uppsala. När han kom dit vägde han 57 kilo och var enligt sig själv ”helt nedknarkad”. Där fick han kontakt med Unga kris, Kriminellas revansch i samhällets ungdomsverksamhet.
– Här fanns en gemenskap som jag saknat och folk som gjort samma resa som jag. Man hade plötsligt full uppbackning av tjugofem nya kompisar som inte hade läst sig till kunskapen i någon bok.
Han beskriver Unga kris som en kamratförening som stöttar varandra att vara drogfria och hederliga. Sakta började han engagera sig och fick ta allt större ansvar.
– Det jag kan göra är att vara en förebild och visa att man kan göra som jag har gjort. Många av killarna vi träffar har kanske bara äldre kriminella som förebilder.
Nu för tiden har Johannes Dahlström bra kontakt med polisen. Bland annat brukar Unga kris regelbundet möta dem i innebandymatcher.
– Men vissa ungdomspoliser jag träffade på som yngre var idioter, vi var livrädda för dem. Däremot fick vi jättebra kontakt med närpoliserna, som kan bygga upp en relation till ungdomarna. Det är den personliga kontakten som är viktigast.
Han säger att det är en tuff utmaning att få en tonåring att sluta med brott.
– Om en ung kille bestämt sig för att köra sin grej är det svårt att stoppa honom. I många fall måste han kanske nå botten först och se konsekvenserna. Då måste man finnas där. Själv knarkade jag bort kontakten med min familj och mina vänner.
– Sedan är det ju häftigt med brott i en viss ålder. En stor del av kriminaliteten är nog en typ av tonårskriminalitet, lite pojkstreck som inte behöver betyder att man är väldigt illa ute.
Utanförskapet är en av förklaringarna till att unga begår brott, tror Johannes Dahlström. Han oroas över den ökande ungdomsarbetslösheten.
– Har man inget att göra och inga pengar så lockas man av de snabba pengarna.
Johannes Dahlström avslutar med att visa runt i de nya loka-lerna. Golvet har precis rivits upp och lokalen ekar tom. Men snart ska den fyllas med aktiviteter och ungdomar, bland annat musik-studio och pingisbord.
– Om ungdomarna har ett intresse så har man väldigt mycket att vinna, då har de något att falla tillbaka på.
Alla unga mellan 13 och 25 är välkomna till Unga kris, man behöver inte ha en kriminell bakgrund. Föreningen, som startade som ett projekt med stöd av Allmänna arvsfonden, har spridit sig i stora delar av landet och finns nu i 14 städer.









