– De enda som alltid finns på plats när brotten begås är barnen. Därför gäller det att utbilda dem så att de kan slå larm om de känner sig utsatta ­eller hotade, säger Jim Gamble, chef för Child Exploitation and Online Protection Centre, Ceop.

SvD möter honom i en stor tegelbyggnad i södra London. Härifrån följer Ceop aktiviteterna på nätet dygnet runt för att hindra vuxna från att kontakta, och i värsta fall utnyttja, minderåriga. Till sin hjälp har organisationen både polisiära befogenheter och tusentals unga spejare som tipsar så fort de ser eller hör något misstänkt. Flera rättegångar har byggt på material som kommit från unga surfare.

Med ett förflutet som chef för Nordirlands anti-terroristenhet, och senare på enheten för grov organiserad brottslighet, tar Jim Gamble ­hoten på största allvar. Det var när Gamble ledde operation Ore, Storbritanniens hittills största utredning mot internetpedofiler, som han insåg problematikens vidd.

– Snabbt förstod vi att det inte räckte med att få bort bilderna från nätet. De är ju bara symtom på ett mycket allvarligare problem, att barn utnyttjas. Den typen av brott har ju funnits omkring oss i alla år och därför är det viktigt att inte förblindas av teknologin och tro att internet är orsaken, konstaterar han.

Kärnan i Ceops arbete handlar om att vända på perspektiven. Internet ska vara ett osäkert ställe för förövarna, inte för barnen. Personer som använder internet för att göra sexuella närmanden ska veta att de har ögonen på sig och riskerar att åka dit.

För att nå dit samarbetar Ceop med internetleverantörer, dataföretag och frivilligorganisationer. I den brittiska versionen av chat-programmet msn finns exempelvis en direktlänk till Ceop, där man kan rapportera misstänkta personer.

Men ännu viktigare är att barnen verkligen förstår när de befinner sig i fara och rapporterar misstänkta gärningsmän. Därför är utbildning en av myndighetens hörnstenar. Om en främling på en chat hastigt övergår från att prata om ytliga saker som fotboll till att ställa mer personliga frågor, ska barnen veta att det inte nödvändigtvis handlar om oskyldigt småprat.

När SvD besöker Ceop pågår ett seminarium med ett gäng andraklassare från Dorset. Nästan alla räcker upp sina händer när en av Ceops utbildare undrar hur många som har dator hemma. Att barnen är dator­vana råder det ingen tvekan om, de flesta surfar dagligen in på spelsajter eller chattar med kompisar.

Med formulär från Ceops hemsida som diskussionsunderlag går gruppen igenom vilken typ av personuppgifter det är bra att lägga ut på nätet. Namn och ålder är okej, men definitivt inte postnummer. Foto behöver inte vara fel, men inte om du har skoluniformen på dig eller om det finns något annat på bilden som visar var du befinner dig.

Åttaåringarna förstår snabbt och för långa diskussioner om vilka personuppgifter som man kan para ihop utan att göra de möjligt för främlingar att spåra personer på internet i verkliga livet.

Det är den här typen av övningar som ska öka tryggheten. Enligt Ceop kan kurserna jämföras med sim­träning eller en trafikskola. Eftersom vuxna inte alltid finns in närheten måste barn lära sig att klara sig själva.

Ibland uppmanar Ceop eleverna att skriva ner namn, telefonnummer och adress på ett foto, kopiera upp det i två hundra exemplar och dela ut det till främlingar nere i tunnelbanan. Förslaget möts alltid med protester från barnen.

– De vet att man inte ska prata med främlingar. Men på internet känner de sig säkra och inser inte att samma uppgifter i princip kan nå vem som helst, säger Jim Gamble och berättar att polisen nyligen grep en man som sökt upp en 12-årig flicka på ett museum. Mannen hade fått reda på att hon befann sig där genom uppgifter om utflykten som flickan själv lagt upp på nätet i tro om att bara vännerna hade tillgång till den.

En utmaning för Ceop är att många föräldrar har sämre kunskap om informationsteknologin än sina barn. Det kan antingen leda till att de abdikerar från sitt föräldraansvar eller att de hindrar barnen att använda datorer. Båda reaktionerna är felaktiga menar Jim Gamble.

– Föräldrarna är ofta omedvetna om vad som pågår på internet. Samtidigt har de en överdriven syn på riskerna efter att ha läst hemska rubriker i tidningarna. Men att hindra barn från att använda internet är som att hindra dem från att lära sig läsa eller be dem undvika biblioteket eftersom de skulle kunna få se nåt de inte borde. Internet är något i grunden positivt och kommer att ge barnen jobb

i framtiden och möjligheter att hålla kontakten med varandra på ett sätt som aldrig var möjligt för min generation.

Jim Gamble uppmanar föräldrar att låta barnen, de verkliga experterna, förklara vad de göra på nätet. På Ceops hemsida finns en special­avdelning där föräldrar kan läsa på om internet och material som kan ligga till grund för en diskussion med barnen.

– Gott föräldraskap är egentligen att tala med sina barn och lyssna på dem, och försäkra sig om att de är trygga oavsett om det på en ungdomsgård eller på nätet.