Polisen hade i går kväll inte gripit någon för morden i Linköping och bakgrunden till det brutala dådet är därför oklar. Sten Levander, professor i rättspsykiatri, säger dock att allt tyder på att brottet begåtts av en person med psykiska problem.
- Liknande brott har till 90 procent begåtts av psykiskt sjuka, så vi kan med ganska stor säkerhet räkna med att det är så även i det här fallet.
Som SvD berättade i går är attacker av den typ som skedde i tisdags mycket sällsynta. Enligt Levander är det omöjligt att bygga ett samhälle som helt skyddar mot liknande, till synes oprovocerade, brott på öppen gata.
- I likhet med trafikolyckor vet vi inte var de kommer att ske, men vi kan ta till åtgärder för att minska riskerna.
En viktig del är att bli bättre på att bedöma risken för att någon ska begå ett brott. I dag används riskbedömningar inom kriminalvården och rättspykiatrin där personer, som redan begått brott, bedöms utifrån farlighet och risken för återfall i allvarlig brottslighet. Men när en
psykiskt sjuk människa är i kontakt med den allmänna psykvården är både informationen och rutinerna kring riskbedömningen bristfällig, enligt Levander.
- Förutom smittskyddsläkare är läkare inom psykiatrin de enda som får använda tvång. De har ett särskilt samhällsansvar som de måste bli bättre på att ta.
Enligt honom finns all information som behövs för att ta fram tabeller som utifrån en rad faktorer kan hjälpa psykvården att bedöma risker.
- Men forskningsmedel för att ta fram ett sådant underlag saknas, trots att det tillsammans med en individuell bedömning skulle förbättra möjligheterna.
Det är dock långt ifrån enkelt att hitta en fungerande modell som visar hur farlig en människa är. Enligt läkaren Niklas Långström, docent vid Centrum för Våldsprevention på Karolinska institutet, är det mycket svårt att förutspå vilka personer som kommer att begå allvarliga brott.
- Jag kan verkligen förstå oron efter ett dåd som det i Linköping. Men det finns inga tydliga mördarefaktorer och det är svårt att
förutsäga ett brott som är så ovanligt som det här.
Han forskar om riskbedömning hos unga brottslingar och tycker att samarbetet mellan olika instanser som socialtjänsten, kriminalvården och psykiatrin borde förbättras. Dessutom håller han med om att allmänpsykiatrins riskbedömningar borde förbättras.
Efter de uppmärksammade vansinnesdåden i Åkeshov och Gamla stan fick Socialstyrelsen uppdraget att kartlägga hur riskbedömningarna inom psykvården används. Medicinalrådet Helena Silfverhielm kan i dagsläget inte säga något om kartläggningen, som ska vara färdig i slutet av året, men menar att riskbedömningen förbättrats.
- Min uppfattning är att dokumentationen blivit bättre efter alla uppmärksammade dåd. Men visst finns det behov av att lättare kunna bedöma om en person utgör en fara för sig själv och andra.
Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, har till uppgift att granska det vetenskapliga underlaget för de metoder som i dag används för att göra riskbedömningar.
- Syftet med uppdraget är att
se vilka metoder som är bäst och förmodligen kommer det att behövas ytterligare forskning, säger chefen Nina Rehnqvist om uppdraget som ska vara färdigt i juni nästa år.
