Efter att ha arbetat nästan 30 år som barnskötare frågade sig Katharina Rosengren varför hon aldrig hade varit med om att anmäla misstankar om att ett barn hade utsatts för sexuella övergrepp. Hon började undra om det berodde på hennes egen okunskap.

– Barn som har utsatts för sexuella övergrepp kan slänga ur sig enstaka ord om händelserna för att se om någon reagerar, säger Katharina Rosengren.

När hon tillsammans med Heléne Mårtensson läste vidare till lärare förra året valde de att i sin uppsats kartlägga kunskapsläget. De kom fram till att det finns liten kunskap hos personalen om barns tecken på sexuella övergrepp.

– Av de nio förskolelärare vi intervjuade var det bara en som hade tagit upp ämnet i grundutbildningen på lärarutbildningen, säger Katharina Rosengren.

Emma Cwifeld går sista terminen på Stockholms universitets tre och ett halvtåriga lärarutbildning med inriktning mot yngre åldrar. Hittills har de inte tagit upp problem med sexuella övergrepp mot barn.

– Det finns en frivillig kurs som tar upp sex- och samlevnadsfrågor men jag hörde talas om den först förra året.

Barn som förgriper sig på andra barn är ett problem som överhuvudtaget inte har berörts. Vilka tecken man som förskolelärare ska vara uppmärksam på hos barn är inte något som hon har fått lära sig på utbildningen. Hon vet inte heller vem på universitetet hon skulle vända sig till om det skulle dyka upp frågor om barns sexualitet.

– Barns sexualitet finns med som en viktig del i det så kallade allmänna utbildningsområdet. Men det finns inte någon specifik kurs i ämnet, säger Gunilla Preisler, prefekt på institutionen för barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet.